Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. G. Lundin: Lifsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
ställning och krossade ohjälpligt gudomens spegelbild i
sitt eget väsen. Hon, som var satt att regera, blef nu
själf en slaf och sökte bakom de skapade tingen skydd
undan Skaparen. Arma människa! Och likväl uppsökes
hon af den Herre, hon så djupt förolämpat. Väl bär
han förbannelsens gissel, i sin ena hand, på det att han
må befinnas rättfärdig i sina domar. Men i den andra
håller han löftet, löftet om honom, som i tidens
fullbordan skall igenhämta det förlorade och återupprätta den
fallnas tron. Han låter själfva fallet blifva det lod,
hvarmed den elända till sist skall mäta djupet af
barmhärtighetens ocean. Lofvad vare Gud från evighet till
evighet! Han låter nådens moigon gry öfver syndens
mörka natt.
Men i dessa frågor möter oss synden i sin verkliga
gestalt. Ack jag önskade äga tio tusen stämmors ljud
för att väcka några som sofva öfver sina synder. De
tala om synden, som vore den en lapprisak, hvilken
människan kan handtera efter behag, då den i
verkligheten är en tiger, som lurar på sitt rof och när rätta
stunden är inne, kastar sig öfver offret. Huru oskyldig
föreföll ej den handling, som var våra första föräldrars
första steg på syndens vägar! Och så är det ännu:
Det första glaset tages med föresatser om nykterhet och
mandom, man leker helt oskyldigt och menar att ingen
fara är för handen, men snart är man ej längre sin egen
och föres med strömmen allt hastigare mot förbannelsens
bråddjup. Jag kände en ung man för nitton år tillbaka.
Han var en god vän och kamrat. Men frestaren lockade
honom ut på de slippriga stigarna. Vi talade med
hvarandra, och jag varnade honom för att följa med till
nöjet och yran. Men han menade, att det ej var
farligt. Han hade god karaktär och skulle nog vända om
i rätt tid, om det ville gå för långt. Vi skildes åt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
