Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfr. Lindell: Vårt barnaskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
till vårt upptagande som barn hos Gud, Det är
uteslutande ett resultat af Guds kärlek. Ju mera vi betrakta
människan, hennes sorgliga affall och brott emot Gud; .
hennes eländiga ställning efter fallet, hennes
gudsförgätenhet och fiendskap, ju underbarare blir det för oss,
att Gud, så kunnat älska oss. Det minsta Gud kunnat
fordra af människan hade väl varit, att hon i ånger och
botfärdighet samt med bön om nåd och förlåtelse hade
närmat sig den Gud hon förorättat, hvars kärlek hon
kränkt, och hvars bud hon föraktat. Den felande bör
ju taga första steget till försoning. Men se här, är det
Gud den förorättade, som tager detta steg. Han går
efter människan. Herren ropar på Adam, för att få
honom fram i ljuset och bekänna sin synd, samt
mottaga förlåtelse, men han söker gömma sig undan för
sin skapare. Adams beteende här är karaktäristiskt för
hela hans slägt och ett bevis på huru djupt han fallit.
I det hjärta, där fordom frid och barnaförtröstan bodde,
där härskade nu fruktan, ofrid och räddhåga. Människan
flyr för kärleken själf, för den Gud hon förr tillbedt
och älskat. Ja hon går ännu längre, hon icke blott
fruktar för honom, hon hatar honom och vänder sig i
uppror emot den Evige. Hade icke Gud haft all
anledning att lämna det fallna slägtet åt sitt öde? Hade
icke människoslägtet förtjänt att för evigt bortkastas
från Guds heliga ansikte? Jo i sanning! Men hvad
gör nu Herren? Han älskarj! Älskar för sin egen skull
där intet älskvärdt var. »Jag vet, hvilka tankar jag
tänker om eder,» säger Herren; fridens och icke
bedröf-velsens tankar. I Guds faders hjärta hvälfde sig
kärlekens planer angående människans frälsning. Den
eviga kärleken utstakade frälsningsvägen, utsåg frälsaren,
afvaktade den rätta tiden för hans sändande. Och när
tiden var inne, sände Gud sin Son, född af kvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
