Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aug. V. Vestling: Och han bar sitt kors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han bar
sitt kors.
Joh. 19: 17.
AUG. V. VESTLING.
Så hade man nu nått sitt mål: Kristus skall dö.
Den renaste, heligaste och älskligaste af alla föres bort.
Ingen har kunnat få något bevis, men dömd blef han,
och det hade man föresatt sig skulle ske nu. Mången
gång förut ha försök gjorts, men först nu har man
lyckats. Tänk hvilken ransakning! Allt var på förhand
iordningställdt, krigsmännen tillkallades, fast det var natt,
korset var färdigt, allt visar att domen redan var
skrif-ven, innan någon ranksakning började. Se honom, då
han föres bort! Hans händer äro bundna, hans hjässa
bär törnekronan — ty ehuru de afklädde honom
manteln och klädde honom i hans egna kläder, så fick han
ha törnekronan kvar — hans ben vilja svikta. Han är
matt och svag. Men hur mild synes han icke vara. I
hans blick lyser kärlek äfven nu. Hvilket sällskap har
han? Jo en skara råa krigsknektar och presternas
tjänare. Och dessa söka att öfverträffa hvarandra i
rå-och kvickheter. Presterna följa väl ock med. Jo visst.
Men hvar äro Jesu vänner. De äro äfven med, ehuru de
hålla sig på afstånd, sörjande och ängsliga, icke vetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
