Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Ullmark: Tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
lig! Ack, hvad jag är besvärad af att hafva det så
godt och bra! Jag önskar, att jag måtte få det riktigt
svårt och finge känna mig riktigt olycklig!» Jag tror
näppeligen, att det finnes någon, som har denna önskan,
utan litet hvar nära vi den tanken: »Ack, att jag måtte
blifva lycklig!» Men lika säkert, som det är, att alla
önska vara lyckliga, lika säkert är det, att icke alla
äro det.
Många omständigheter bidraga därtill. Men den
djupast liggande orsaken är väl ändå den, att synden
inkommit i världen och stört harmonien samt bragt
fördömelse och förbannelse öfver hela Guds skapelse och
sålunda äfven öfver människobarnen. Vi veta huru det
var Guds mening, att vi alla skulle vara lyckliga, och
huru han på allt sätt ordnat det så, att där funnos de
allra största förutsättningar för lycka och salighet. Men
vi veta också huru denna lycka grusades igenom syndens
inkommande i världen. Sedan dröjde det icke länge,
förrän människan, som nyss hade stått så högt, sjönk så
djupt, att hon i sitt hjärta började erfara, bvad fruktan
och bäfvan för den helige och rättfärdige Guden vill
säga. Hon hade aldrig känt denna fruktan förr, men nu
aflägsnar hon sig med stora steg från den Gud, som
hade varit hennes allt i alla, och från hvilka hon
mottagit salighet, glädje och frid. Och ända intill denna
dag torde det hafva varit och är så, att när människan
känner följderna utaf sin synd, aflägsnar hon sig från
honom, som är hennes sällhets ursprung.
Eller hur i är det med eder, mina
vänner? Ären i alla lyckliga? Hafven I frid med
Gud? Äro edra synder förlåtna, och står edert lif
i harmoni och gemenskap med Herren? Om så icke är,
men I kännen ett behof därefter, kännen en brist, därför
att I icke hafven det så, hvad hafven I då gjort, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
