Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Systrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYSTRARNA
51
grubblade — systern sov redan gott —
när stormen högg i knuten, så att tapeten
suckade, när regnet skvalade i stuprännan,
när flöjeln gnisslade på flaggstången och
en uggla flög bland gårdsträden med sitt
hesa, olycksbådande läte, då blev hon
hemsk till mods. Då ville hon stiga upp,
smyga sig ned till fjorden och kasta sig i.
Men hon höll sig fast i sängkanten och
grät sig till sömns.
Modern frågade ofta, vad det var med
henne. Hon ville trösta. Men hon låg
jämt sjuk, kunde inte.
Så blev Magna satt att sköta hushållet.
Det skingrade hennes tankar, om dagen,
men om natten var melankolien där igen.
Så småningom uppgick hon i plikten. Den
blev hennes liv. Hon trälade från
morgon till kväll. Hon hade ingen ungdom
haft. Men ungdomen tar ut sin rätt, förr
eller senare. Hon ville leva — älska och
älskas! Men också nu var det systern,
som stod henne i vägen.
Detta sade hon henne.
Disa blev som yrvaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
