Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska hövligheten, som tvang mig att låtsa
om ingenting, jag bugade mig, bugade
mig, du, och inlät mig i en konversation,
måhända något nervös, om, jag tror, den
senaste teaterpjäsen. Märkvärdigt!
Efter en stund fann jag ingenting stötande
hos min interlokutör. Tvärtom, han
tycktes mig sympatisk, och när vi skildes, voro
vi goda vänner.»
»Du knyter vänskapsband med mina
fiender.»
»Jag försöker vara människa. Och,
sanningen att säga, som människa kände
jag mig först, när jag kom bort från
hemmet. Min uppfostran var kuriös. Ja, hör
nu på! Mor låg sjuk mesta tiden, läste
bibeln och åt medikamenter. Stackars
mor! Jag höll innerligt av henne. Hon
hade mitt djupaste deltagande. Hon var
en sensitiva, vars sjuka blad böjde sig för
minsta fläkt. En outsägligt fin natur.
Men hon kunde inte vårda mig så som
hon själv önskade, inte ge mig mod att
leva, att ta nappatag med människorna
och arbeta för ett mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
