Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAR OCH SON
61
Bråte såg på honom. Så hade sonen
aldrig talat.
»Vart vill du komma med allt detta?»
»Så gick min ungdom. Jag andades en
sjuk luft. Min själ var sjuk. Men när
jag kom ut bland människorna, vid
universitetet, och sedan i huvudstaden, blev
jag förvandlad. Jag såg ljusare på allt,
blev tolerant, älskade människorna. Jag
hade redan tidigt sett det värsta. Och
när jag gick däruppe i Stockholm, där
jag fick vänner, tänkte jag på hemmet
som på ett hål, där en mullvad rotade i
grämelse över allt, som levde i sol. Jag
tänkte: Det måste så vara, han måste gå
så till döddagar, han kan inte förändras.
Men när jag gjorde Rickards bekantskap,
flög en tanke opp som en vårfågel: Han
kan förändras! Medlet är starkt, men
kan lyckas. Gift mot gift — och
patienten blir frisk.»
»Tack ska du ha! Det hade varit
bättre, om du låtit mig vara i fred.»
»Vi få se.»
Gösta stod lugn och målmedveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
