Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag dödar min far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 ÅTTONDE KAPITLET
Och ingen människa att tala med. Var
voro Disa och Rickard?
Om han skulle söka dem?
Då kom Dalen i tamburen.
»Hur är det med löjtnanten?»
Gösta kände som ett samvetsstyng.
»Med löjtnanten?»
»Folket frågar.»
»Folket! Vad har det med den saken
att göra?»
»Löjtnanten är avhållen av sina
underhavande. Alla veta de om hans livs
olycka. Sådant inger sympati. Han har
alltid gått dyster ibland dem, hans ord har
varit kort och strävt, men alla hysa
vördnad för honom, i synnerhet som han gjort
mycket gott mot de fattiga.»
»Nå, vad säger man nu?»
»Nu? Jo, att om löjtnanten skulle dö,
skulle de sakna honom.»
»Jag menar — talas det något om, hur
han blivit sjuk den här gången, har man
reda på den särskilda orsaken?»
»De gamla torparne ruska på huvudet,
så snart ett visst namn nämnes.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
