Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Jag dödar min far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAG DÖDAR MIN FAR 77
Han var i högsta grad uppriven.
»Ångrar du?»
»Vet du inte att jag dödar min egen
far? Om jag inte velat rädda honom från
hatet, hade han gått här i sin dolskhet,
oåtkomlig, med en slags tillfredsställelse
med sig själv. Ty hatet stärker, du. Det
har varit hans livsbröd under många år.
Men jag ryckte brödet ur hans mun. Nu
slitas vi om det, han är hungrig, jag
mättar honom inte. Han dignar. Försona!
Bara dumt! Låt människorna gå med
sina onda tankar. Tystnad är det enda,
som duger. Jag har burit mig åt som en
dåre.»
Rickard bad honom att icke göra sig
några förebråelser. Felet var Rickards.
Men begge hade rent motiv.
Där stodo de och försökte lyfta bördan
från varandras skuldror. De stodo där i
sin ungdom och hänförelse. De hade sårat
den gamle utan att vilja det. Om det
fanns en försyn, kunde den anklaga dem?
Den ene kämpade för sin lycka, den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
