Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wismar om een Guldspand (gullspänne?), da var jeg hans Naades Dreng og fölgede hanum
allesteds efter og bar hans Skiöld og Glavind."
Vid adliga samqväm utgjorde jagt, spel och dryckjom de vanliga tidsfördrifven. Höga
spel hörde till ordningen för dagen, ej blott på spelhusen utan äfven i de förnämsta
sällskap, ja, på sjelfva konungaborgen. Det ansågs till och med icke nesligt att "corriger
la fortune", som grefve de Grammont, en stjerna af första rangen vid Ludvig d. 14:des
och Carl d. 2:dres hof, uti sina memoirer så naivt erkänner sig ofta hafva gjort. Om ock
ej en dylik "finesse" vunnit insteg hos våra råa nordboar, så stodo de för öfrigt, i spel
och dryckenskap, lika högt, om ej högre än andra nationer. Såväl konung Christian d.
4:des dagböcker som ock äldre och yngre dokumenter gifva derom intyg. Sålunda förlorade
riksrådet Eske Brock, en af Wallens egare, på en afton den 4 Oct. 1608, till Christian
d. 4:de ej mindre än 100 oxars värde eller 600 speciesdaler. Eggert Ulfeldt bortspelade
1583 alla sina skogar och den nittonårige Hans Seefeld, år 1612 i Halmstad, sitt nyligen
erhållna fädernearf, 2:ne stora sätesgårdar, till Jörgen Skeel, en af Wallens herrar, m. m.
Äfven bland damerna rasade spelsjukan, ty fru Karin Krabbe vann 1564 på kortspel en
så stor summa, att hon derför uppbyggde — en kyrka, och Christian d. 4:des dotter
Elisabeth Augusta [1], enka efter Hans Lindenow, bortspelade hela sin förmögenhet och lefde
sedan af en liten pension.
Fransyska ambassad-sekreteraren Charles Ogier, som 1634 besökte Köpenhamn och
Stockholm, berättar i sin år 1656 i Paris afgifna resebeskrifning, att vid kronprinsen
Christians bröllop med sachsiska prinsessan Magdalena Sibylla, flere förnäma ädlingar,
hvilkas namn han af undseende förtiger, såväl i slottets salar som på borggården
återlemnade det njutna öfverflödet! Äfven omtalar han, att vid de gästabud han besökte, gästerna
ofta fingo dragas fram under bordet och bäras hem, men tillägger, att i alla nordiska
länder detta icke var ansedt för någon skam.
Många sedvanor och bruk hos en försvunnen tids adel återfinna vi hos nutidens
allmoge. Liksom halländska bondstugornas väggar vid högtidliga tillfällen smyckas med
"drätter och hängkläden" samt gafvel- och långbänkar beläggas med prydliga hyenden,
så bekläddes fordom salar och gemak på konungens slott och adelns borgar med likartade,
fast dyrbarare, prydnader. Ja, danska konungar anmodade till och med riksrådens fruar
att vid utomordentliga tillfällen verkställa dylika tapetserare-arbeten. Så skrifver Fredrik
d. 1:ste, med anledning af ett förestående möte med Gustaf d. 1:ste i Malmö. (d. 27 Aug.
1527), till Henrik Krummedigs fru, Anna Rud till Wallen: att infinna sig derstädes,
"för att draga vort kongelige gemak, der vi selv ligge skole, med silkesperlagen och
flamske klæder". Detta visar, att icke ens de kungliga slotten den tiden egde fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
