Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnen voro omyndiga samt deras närmaste fränder undandrogo sig allt försvar, dömdes
han skyldig, och allt hans gods tillföll konungen. Att ett rykte om Laxmans brottslighet
gick i landet, visar Erik Rosenkranz’ bref till konungen, skrifvet på Mariager i Jutland
d. 5 September 1502: "är der någon skuld å färde med Herr Laxman, som det ser ut
och ryktet säger, så hoppas jag till Gud, att hon (enkan) är oskyldig". Det gamla
riksrådet synes redan då, två månader innan rådets dom fallit, hafva anat målets utgång.
Ett rättegångsförfarande, såsom det ifrågavarande, stred lika mycket mot då gällande
danska lagar, som det nu sårar vårt rättsbegrepp; men ofvanberörde danske historieskrifvare
har ådagalagt, att den romerska lagen här blifvit följd. Vi hafva redan påpekat huru
man, då ännu en mängd af olika stads- och landskapslagar voro gällande, visste att taga
af den ene hvad som brast i den andre. Att danska riksrådet ingick på att behandla
ett mål af sådan beskaffenhet efter romersk lag, synes antyda, att densamma äfven förut
blifvit använd, när landets lagar icke varit tillfyllestgörande. Uti en förklaring öfver
Laxmans dom, författad af någon rättslärd, troligen under Fredrik I:tes tid, säges också:
"Item kan der gå dom öfver en död mans gods, rykte och minne, för det första, när han
försett sig mot sin herre och konung samt fäderneslandet, och för det andra, när der
finnes kätteri efter honom. Då dömes uti dessa tvenne saker, ehvad en man är lefvande
eller död, öfver hela kristenheten". Ehuru det är kändt, att några af Laxmans domare
voro hans personliga ovänner eller med honom haft rättstvister samt efteråt, antingen
genom gåfva eller köp, kommit i besittning af en del af hans qvarlåtenskap samt fastän
11 år derefter Sveriges riksråd, på svärsonens anhållan, utfärdade ett skriftligt intyg, att
Laxman icke med Sten Sture inlåtit sig i några stämplingar och att de ej annat visste
än att han varit sin konung en huld och tro man; så berättigar detta dock ej till den
misstanken, att hela danska riksrådet fällt en vrångvis dom. Och då intet bevis om
Laxmans högförräderi kunnat upptäckas, men majestätsbrott ensamt för sig varit tillräckligt
att efter romersk lag fälla honom, måste man tills vidare antaga, att fullgodo skäl
förefunnits, "att Laxman stämplat och sagt bland våra goda och tro män i Danmark, att
vi skulle varit Danmarks rike en skadlig herre och konung". Konung Hans’ mjältsjuka
samt hans häftiga lynne gåfvo nogsamma skäl till grundadt klander, och man kan icke
förtänka den stolte och mäktige rikshofmästaren, som närmast stod i beröring med honom,
att han understundom gifvit sin harm eller missnöje luft i yttranden, hvilka, framburne af
fiender eller afundsmän, lemnat fullgoda skäl till anklagelse för majestätsbrott.
Tyranniskt och oädelt var dock konungens handlingssätt att hämnas på barnen af den man,
som i 20 år med nit tjenat sitt fädernesland och i öfver ett decennium beklädt dess högsta
embetsmannaplats, samt att beröfva dem allt, ja, till och med deras lagliga tillhörighet,
arfvet efter deras flera år förut aflidna moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
