Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik Krummedig kan med skäl räknas bland sin tids utmärktare personligheter.
Från sitt 24:de år beklädd med rikets högsta värdighet och anförtrodd de mest olikartade
värf, rådsherrens, underhandlarens, krigarens och sakförarens, var han sitt åtagande alltid
vuxen och besegrade ofta de största svårigheter, ehuru han mången gång lät ändamålet
helga medlen. Han var gift med Anna Rud, en dotter af riksrådet Jörgen Rud till
Thureby samt Kerstin Eriksdotter Rosenkrantz. Giftermålet egde rum 1493; ty den 26
Januari samma år utgaf kaniken Gunnar i Throndhjem en förklaring, det han mottagit
påfven Alexander den 6:tes medgifvande till deras giftermål. De voro nemligen
beslägtade i tredje och fjerde led, och enligt katholska kyrkolagen erfordrades för dylika
äktenskap påfvens särskildta tillåtelse. Som enka lefde Anna Rud på sina gods, Wallen och
Månstorp, på hvilket senare hon i början af 1536 afsomnade. Detta upplyses af hennes
syster Elisabeths, nunna i Mariager kloster på Jutland, skrifvelse af d. 25 Mars, hvari
hon tackar systerdottern, Sofia Krummedig, för de till klostret gifna 30 mark själagåfvor
efter Anna Ruds död. Dylika skänker i och för själamessors hållande voro den tiden
ganska vanliga, fastän de icke alltid användes till ändamålet. Efter Krummedigs död
erhöll förenämnda nunna äfven 20 mark, men hälften deraf använde hon att derför köpa
"tyskt öl och hvetebröd att utdela bland nunnorna", hvilket hon i ett bref till systern
omtalar. En mängd bref, vexlade mellan Anna Rud och hennes familj samt fogdar
förefinnas, af hvilka vi redan anfört några. Af ett från fogden Niels Lynderup på Wallen
år 1531 i Maj, hvari han beder henne sända dref till skeppet och anskaffa beck och tjära
med det första samt penningar till timmermännen, finner man, att Wallens egare fordom
idkat skeppsbyggeri vid Laholm, helst Lagaån varit segelbar ända till medlet af 17:de
århundradet. Samma år skrifver hon till sin dotter från Wallen och underrättar, att
ett stort vattenflöde skadat hennes qvarn och jernsmedja. Att denna varit belägen vid
Laga å, synes deraf, att hon äfven omtalar, det Holger Ulfstand, höfvidsman på Laholm
lidit skada på sitt brygghus, och att båda broarne bortflutit, m. m. Det skulle häraf
synas, att egarne af Wallen vid Laga å haft en jernhammare, som äfven vinner ökad
sannolikhet, då det är kändt, att åtskilliga hemman i Hishults socken haft jernmalm bland
sina skattepersedlar. Dylika bref fortskaffades antingen med resande eller särskildta bud,
som af fru Anna till och med sändes från Wallen till Norrige. Så skrifver hon i Januari
1533 från Månstorp i Skåne till sin trotjenare Anders Jude, en af Wallens borgsvenner,
och uppdrager honom att med några bref till hennes måg och dotter genast skynda upp
till Bergenhas och säger sig hafva befallt Nils Berelsson att gifva honom en god
"klippare, som kan gå fram", samt vidfogar ett "maktbref" eller fullmakt. Wallen var den
vanliga poststationen för hennes norska correspondence. Krummedigs enda barn, Sofia,
blef gift omkring 1510—1514 med Eske Bilde, som efter svärföräldrarnes död kom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
