Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik Gyllenstjerna egde flere herregårdar, fastän icke alla samtidigt: Svaneholm i
Skåne, hans fädernearf, afträdde han 1647 till sin son Erik; Karsholm i Skåne som han
till hälften ärft med sin hustru och till hälften inlöst af sin svåger, afträdde han 1648
till sin son Knut, men efter dennes död 1652 tillföll gården förenämnde Erik
Gyllenstjerna; Skedala i Halland, som han d. 17 April 1641 köpte af Knud Ulfeld till
Svenstrup; Schousboe i Fyen, som han efter sin broder Knuts död tillträdde; Elvedgård, som
han 1655 afstod till sin måg Niels Lycke; Brolycke i Fyen och Sönder Vosbierg i Jutland,
som troligen tillfallit Claus Juels barn, samt Wallen, hvilken han 1654 sålde till M. Durell.
År 1653 förband han sig att "till konungens tjenst och rikets försvar" lemna 200
tunnor korn och 2 skeppund fläsk, och hans frikostighet sträckte sig äfven till kyrkor och
skolor. Sålunda skänkte han till S:t Knuts kyrka i Odense en altartafla, som kostade
1000 Joachims-thaler och 1629 till Ystads skola 300 dal. smt, som ännu förräntas af
Svaneholms gård, samt till Warbergs hospital 50 dal. o. s. v.
Magnus Durell föddes i Norrköping den 3 Maj 1617. Fadren var borgmästaren
derstädes, Nils Månsson, af gammal adel, men hvars föräldrar för fattigdoms skull hade
aflagt det adeliga tillnamnet, hvilket Nils Månsson icke heller ville återtaga, ehuru
Gustaf II Adolf erbjöd honom åter adelsvärdigheten. Hans hustru i första giftet var
Elisabeth Hård, en dotter af landshöfdingen öfver Jönköpings län, Olof Hård till
Segerstad. Hon blef moder till Magnus Durell. Med sin andra hustru, Margaretha Krusbjörn,
hade Nils Månsson sonen Petter, som efterträdde brodren i landsdomare-embetet öfver
Halland. Magnus Durell studerade först i Norrköpings skola, kom derifrån i Sept. 1632
till Upsala under magister Samuel Enanders, sedermera biskop i Linköping, ledning och
idkade derstädes sina studier i 5 års tid. Härefter reste han till universitetet i Leyden,
der han qvarstannade i 2:ne år under Daniel Hemsys och särdeles Marcus Boxhorns
information. År 1640 i Aug. lemnade han Leyden för att, enligt tidens bruk, afsluta sin
uppfostran med en resa på kontinenten. Han tog vägen öfver Paris, besökte Rom, Neapel,
Venedig samt det den tiden blomstrande universitetet i Padua; tog återvägen genom
Schweitz, södra Frankrike och åter till Paris, dit han anlände den 30 April 1641. I
Maj 1642 reste han till London och begaf sig derifrån, i prins Wilhelms af Oranien
följe, till Amsterdam, hvarifrån han genom Tyskland tog återvägen till fäderneslandet, dit
han anlände om hösten 1642. Att Durell förvärfvat sig goda kunskaper och jemväl till
väsende och uppförande måtte varit en ovanlig yngling, bevisas deraf, att Sveriges då
varande störste man, Axel Oxenstjerna, antog honom till hofmästare för sin son, Erik
Oxenstjerna, sedermera rikscancelleren. Han tillträdde denna plats straxt efter sin
hemkomst, tillbragte med sin elev 2:ne år i Upsala och anträdde, 1644 i Aug., med honom
sin andra utländska resa. Vägen togs öfver Stralsund till Osnebrück, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
