Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsevadholm. Tölö socken, Fjäre härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handling derföre verkat, som att beräkna hans frikostighet i understöd och uppmuntringar
dertill. Efter svärfaderns död associerade han brodern Patrik Alströmer med sig, fortsatte
handelsrörelsen till 1785, då efter en, genom fredsslutet mellan England och förenta
staterna, misslyckad spekulation, — utförsel af svenska manufaktur-varor — huset Sahlgren
och Alströmer stälde sig under förvaltning. Ehuru förlusten utgjorde 300,000 rdr i silfver,
blefvo dock alla borgenärerna till fullo godtgjorda, och ett betydligt öfverskott återstod.
Alströmer flyttade sistnämnda år till Gåsevadholm. I detta sitt tusculum, som han
åt sig uppbyggt och förskönat, omgifven af ett värdefullt naturhistoriskt museum och en
blomsterrik botanisk trädgård, tillbragte han det sista tiotalet af sin lefnad. En stark
förkylning, som han redan 1761 ådragit sig på en vandring i Castilens berg, der han,
tunnt klädd, öfverfölls af en snöstorm, grundade den sjukdom, som blef hans dödsorsak.
En domning i venstra handens fingerspetsar, som hindrade honom att behandla sitt
älsklingsintrument flöjten, inträdde genast och denna domning spred sig småningom till hela
kroppen. Men hans tankes krafter förlamades icke, och barnets styfsinthet, förbytt i
manlig själsstyrka, lärde honom att med mod och tålamod bära denna svåra pröfning.
Lärda och vittra samfund, så inom som utom Sverige, täflade att räkna honom bland
sina ledamöter, och hans förtjenster rönte äfven konungens erkännande. År 1776
utnämnd till kommendör af Wasa-orden, upphöjdes han 1778 till friherre, samt erhöll på
konung Gustaf III:s befallning i sin vapensköld den blomma, som Linneas sköldförare efter
honom uppkallat: Alstroemeria Peregrina. Likaledes restes på konungens befallning en
minnesvård vid den af honom anlagda landsvägen mellan Göteborg och Alingsås. Af
hans skrifter finnas åtskilliga intagna i vetenskaps-akademiens handlingar från 1766—
1784. Han afled barnlös d. 5 Mars 1794 och hans enka d. 16 December 1818 på
Gåsevadholm. De äro begrafna i en på sätesgårdens egor belägen, invigd lund. På hans
enkla grafvård läses: "Han hade här utsett sin graf, men äskade ingen runa. Må då
minnet vara nog"; samt på hustruns: "Dygdernas minne och välgerningarne öfverlefva."
Baron Nils August Silfversköld, son af majoren och riddaren Nils Silfversköld och
Anna Marg. Alströmer (dotter af August Alströmer och Anna Marg. Sahlgren), som var
innehafvare af Koberg och Alfhem, hvilka utgjorde hans mormoders fideikomiss, tillträdde
nu äfven sin mormors systers lott, så att de Sahlgrenska fideikomiss-egendomarne sålunda
förenades i en hand. Han föddes d. 29 Juli 1787, studerade i Upsala, der han tog
juridisk examen samt tjenstgjorde derefter någon tid i Svea hofrätt. Han är ledamot af
Göteborgs Vetenskaps-samhälle sedan 1813 och ledamot af kgl. landtbruks-akademien sedan
1841. Han gifte sig 1:o 1815 med grefvinnan Ebba Frölich (f. 1797 † 1816) och 2:o
1825 med Sophie Ramel, f. 1804 och dotter af baron Otto Ramel till Hvidarp, Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
