Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rossared. Fjärås socken, Fjäre härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ramfelt klagar sig af Ständerna blifvit emot deras låfven ohulpen och begär hjelp eller sin
gård Råssare igen, eller lof att få tjena främmande Herrskap, men som Concipisten fanns
af de underlige Expressioner ej vara alldeles riktig till sina sinnen, ville man ej öfver
det bref sig utlåta, dock bad Hofrätts-Rådet Clerck att det målet om Råssare, i hvilket
han (Ramfelt) mycket lidit, måtte remitteras till Hans Majst. att kongl. Götha Hofrätt
måtte få svar på den Relation de för några år i den saken ingifvit uti Justitierevisionen."
Götha hofrätt hade redan 1714 till Just.-Revisionen ingifvit skrifvelse huruvida icke
ofvannämnde liqvidation finge till lagligt skärskådande upptagas, och ytterligare efter 18 år,
eller 1732, afgifvit redogörelse om sakens tillstånd och påmint om svar å förra
skrifvelsen. Först d. 26 Mars 1736 förklarade Kgl. Majst., "sig med särdeles nådigt nöje
och välbehag upptagit det Hof-Rätten påmint om denna saken, som rörer en gammal
tjenste- och medellös man", hvarföre Hof-Rätten nu lemnas fria händer denna sak så
afgöra, som sakens beskaffenhet och rättvisa fordrar, utan att de härutinnan först fallna
domar och resolutioner böra Hof-Rätten i vägen ligga, och bör bemälte Hof-Rätt detta
till så mycket skyndsammare slut befordra, som härmed först så långt på tiden ankommit."
Götha Hofrätts 2:dra dom föll ett år derefter eller d. 20 Maj 1737, men först efter
3:ne långa år eller 1740 behagade Kgl. Majst. fastställa densamma, hvarigenom Ramfelts
arfvingar förklarades vara rätta innehafvare af pantförskrifningarne i Rossared med
underlydande gårdar, samt att hufvudstolen med derå löpande räntor från och med 1681 skulle
dem tillgodo komma, hvaremot de skulle debiteras för skatteräntorna från 1681 till 1690,
då öfverste-löjtnant Ramfelt från Rossared "blifvit depossiderad".
Sonen, major Fredrik Christoffer Ramfelt, erhöll år 1740 införsel i egendomen och
kom deraf i besittning. Så säges uti Riksens ständers bref uti justitiæ-ärenden
1765—1766; men enligt riddarhusets genealogier skulle han aflidit på 1730-talet. Född 1671,
blef han 1692 fänrik vid prins Carls lif-regemente, fick sedermera anställning vid
Uplands stånds-dragoner, der han avancerade till major. Han gifte sig 1710 med Agneta
Virginia Örnvinge f. 1680, som lefde såsom enka 1749. Deras enda barn, Anna Magdalena,
hade i sitt första gifte med engelske köpmannen Harrison i Göteborg en enda dotter,
Fredrika Ulrika, född på 1720-talet, som blef gift med häradshöfding Carl Gustaf Borsteij.
Ramfeltska arfvingarne hade väl sålunda fått sin fordrans rättmätighet erkänd och kommit
i besittning af panten, men ännu återstod att erhålla liqvid för hufvudstol och 50 års
räntor. Borsteij fortsatte denna långvariga rättegång. Enligt kammarkollegii sent
omsider eller år 1764 uppgjorda liqvidation, (förr än 1748 hade landskontoret i Halland
icke insändt utredning öfver ofvannämnde hemmansräntor, hvarå åter kollegium först 1756
afgifvit sina anmärkningar) utgjorde arfvingarnas fordran i hufvudstol och räntor till år
1740 — 20,239 dal. s:mt samt ränta å detta belopp från 1740 till år 1764, 28,194 dal.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
