Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindhult. Stafsinge socken, Faurås härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gyllenstjerna visste derjemte att afskräcka hvarje obehörig, som ville ställa sig emellan
honom och hans offer. Erik Andersson, en broder till en af de anklagade, hade infunnit
sig vid tinget för att begära en "gienpart" eller afskrift af utslaget, men blef, innan han
hunnit framföra sin begäran, på Gyllenstjernas befallning fasttagen, förd från tingsplatsen,
påsatt en "gyngefeile" [1] och kastad i slottsfängelset.
Samtidigt begick han ett likartadt juridiskt mord på sin slottsskrifvare, Christen
Jörgenssen, af allmogen anklagad att vid uppbörden af skattepersedlarne hafva begagnat
falska vigter samt att genom köpmän i Warberg hafva sålt flere tunnor af kronans smör
till Tyskland. Det är nästan säkert, att slottsherren och skrifvaren bedrifvit försnillningen
gemensamt. Innan tinget började hade tvenne kommissarier från Köpenhamn med den
häktade skrifvaren hållit ett enskildt förhör, men hvad då föreföll är ej kändt. Emedlertid
är visst, att han egde några för sin säkerhet högst vigtiga papper, hvilka han förvarade
in på kroppen och att dessa aftonen derefter på Gyllenstjernas befallning och i hans
närvaro blefvo honom af tvenne tyska soldater med våld fråntagne, hvarefter Jörgenssen sattes
i ett hårdare fängelse. Vid tinget yttrade han: "Ja, hade jag vetat, den tid
kommissarierna voro här oppe, att det så skulle gå till och hade jag trott, att min husbonde
icke annorledes ville hafva försvarat mig, då skulle det hafva gått annorlunda till än nu
sker, ty mina bref, som jag skulle hafva att försvara mig med, de äro mig fråntagna".
Då han vädjade till sin efterträdare i tjensten, som vid tillfället var närvarande, svarade
denne hånande: "Vet du icke, att hvem der tager tornet ur en annans fot och sätter i
sin, han sticker sig".
Gyllenstjerna var närvarande vid domens af kunnande, och då en i Sverige född
nämndeman på grund häraf ville undandraga sig att deltaga i domen, hotades han af
slottsherren med tornet och trähästen. Skrifvaren dömdes till "galge och gren". Hans sista
ord, då han gick till stegen voro: "Gud löne den, som detta hafver mig vållat."
Lönen kom, fastän först flera år derefter, under hvilken tid Gyllenstjerna fortfor "att
öfva våld och orätt". Så klagar allmogen i norra Halland år 1633 i skrifvelse till
konungen, hvaribland annat framhålles, huru han bemäktigat sig åtskilliga socknars
kyrkotionde, bortjagat bönder från deras iboende kronohemman och gifvit dem till andra, som
derföre betalat honom hög städja m. m. Konungen infordrade hans förklaring, och, då
denna icke var tillfredsställande, blef Henrik Gyllenstjerna d. 25 April 1633 utnämnd till
länsherre på Warberg. Nu vågade äfven de afrättades närmaste slägtingar såsom "rätte
eftermålsman" yrka, att domen måtte "död och maktlös förklaras" och de dödas ben från
stegel och galge nedtagas och i kyrkogård jordas. Henrik Gyllenstjerna lät vid
landstinget öfverklaga den 11 års gamla domen, men den förre höfdingen mötte icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
