Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje län inrättades lagerställen, dit "kronans fenkol" fördes, och kroghållningen blef fri
för en hvar, som tillförband sig att från ett visst lagerställe taga sina kunders behof.
En "bränneri-direktion" tillsattes att handhafva de härtill hörande ärenden och Wrangel
var från 1775 till 1781 en af dess verksammaste ledamöter. Om han eller Gustaf III:s
gunstling, grefve Carl Scheffer, eller statssekreteraren och finans-ministern Liljencrantz
varit förslagets upphofsman, våga vi ej afgöra; de understödde det åtminstone hos konungen,
som, oaktadt flere statsråds och upplyste undersåtares framställningar, i detta förslag såg en
lycklig financeoperation. Wrangel, en af de ifrigaste och verksammaste vid förslagets
utförande, ansågs emellertid äfven såsom dess upphofsman och förvärfvade sig derföre
ofvannämnda tillnamn.
Men snart visade sig, att förslaget äfven i financielt hänseende var odugligt Folket
var afvogt stämdt mot ett regale, hvarigenom det beröfvades en sedan länge utöfvad
rättighet, sinnesstämningen gaf sig till och med luft i mordbrand, och det antages att
Stockholms och Norrköpings kronobrännerier sålunda förstördes. Vare sig att hatet qväfde
törsten eller att penningebristen och den allmänna nöden manade till nykterhet eller ock
att lönnbrännerierna och smugglingen från grannländerna fyllde en del af behofvet; —
allt nog, konungens kassa fylldes icke, under det att vid vissa lagerställen det öfverflödiga
bränvinet måste fyllas på stora blybeklädda reservoirer, — i brist på tunnor. År 1780
voro 1,700,000 k:r af fjolårets tillverkning osålda.
Wrangel och hans kolleger ansträngde sig för att finna aflopp för denna hejdade
bränvinsflod. Tillverkning af bränvin och bränvinspannor belades med höga böter af
hvilka 2/3 tillföllo angifvarne, hvilka, liksom tjenstemän och arbetare vid kronobrännerierna,
i vissa fall ställdes öfver lagen.[1]
Kungörelser, vädjande till folkets patriotism och uppmanande att köpa kronobränvin,
kringsändes; rundresor till brännerier, lagerställen och krögare företogos, sträng näpst
drabbade den felande eller liknöjde; ja, landshöfdingen i Östergötland hotades af Wrangel
med tjenstens förlust, för det att öfver 100,000 k:r inom hans län voro osålda, Men då
intet ville hjelpa, påyrkade Wrangel, inför konung och statsråd, följande kraftåtgärd: att
hvarje helt hemman skulle åläggas att årligen uppköpa 25 kannor af kronans bränvin,
samt adel, ståndspersoner m. m. i förhållande dertill, hvarjemte han förband sig, om
militärisk handräckning honom lemnades, att ansvara för kronobränvinets fördelaktiga
afsättning och lönnbränneriernas förstörande. Så dåraktig och lättsinnig var dock ej den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
