Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömmestorp. Hasslöfs socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll, d. 9 Nov. 1794, afsked med pension. Att hans förhållande till ordensbrodern,
den ytlige och öfvermodige gunstlingen, icke varit det bästa, derom vittnar hans
frimodiga yttrande till honom: "Herre! ni vill regera, men ni kan inte regera".
Om det lyckats att i denna korta, men på citater och compilationer rika, skizz med
svaga konturer uppdraga en teckning af Carl August Ehrensvärd såsom menniska och
medborgare, återstår ännu att skildra honom som författare och konstnär, som snille och
tänkare. Men härvid måste utgifvaren afstå från sjelfva försöket att misslyckas. Han
hänvisar i stället till en hel Ehrensvärds-litteratur.[1] Deremot kan han ej underlåta att
med några ord beröra Ehrensvärd — som landtbrukare.
Under senare hälften af 1700-talet hade, äfven inom Sverige, hågen för en förbättrad
landthushållning vaknat, fastän företrädesvis hos vetenskapsmännen. Dessa sökte, såväl
genom framställda theorier, ofta med svagt stöd af de ännu icke till klarhet hunna
naturvetenskaperna, som ock genom systematiskt utförda försök, att bryta den traditionela
slentrian, hvilken utgjorde den tidens hela åkerbrukslära. Att Ehrensvärd, med sitt varma
kunskapsbegär och lifliga skaplynne, varmt omfattade dessa theorier och räckte handen till
försökens utförande, derom vittna så väl hans brefvexling med ekonomie-professorn A. J. Retzius,[2]
"både menniska och professor", som ock hans landtmanna-verksamhet på Dömmestorp.
"Hvem skall man tro, min Professor, om inte de lärde? Det är otroligare att lyckas
med sin tro på de okunnige. Praktiquen vill ändå liksom öfverväldiga theorien med några
påståenden och fordrar äfven sitt förtroende, men dock aldrig än blott i de första
erfarenheterne, såsom att frön gro, att i jord växer örten och att en ört har rötter m. m. dylikt,
och detta är allt hvad en grof practicus vet. — En bonde har intet annat vitsord än i
kännedomen af någon väderleksinflytelse inom socknen, att han kan känna sin jord enligt
sin dåliga skötsel, men ändå blifva hans slutsatser orediga. — Praktiquens hela företräde
är i handlaget. Om en lärd vill plöja så kan han intet plöja, men plogen och årdret
skaptes ej som vidhängande delar till menniskans structur, och plogen och oxen äro ej
organerna till åkerbruket, — det är menniskans förstånd och dess hand."
"Kom till Dömmestorp i sommar (1797) min Professor! sätt mig i arbete, befall,
och jag vill lyda. Gif mig principerna och rättesnöre att följa i ordning; jag har mycket
jord, mycket folk och mycket håg. Det värsta är, — vi äro litet gamla begge, men nya
utsigter återföra merendels förlorad ungdom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
