Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 HERTHA
under. Men frihetens banor, vida som morgonrodnadens portar, äro dock
ej alla öppnade. Framtiden har ännu förbindelser att inlösa.
Det är v i, som måste hjälpa till därmed. På oss själva ligger
ansvaret för att framtidens växel blir infriad. Det är v i, som ej få stå stil-
la, det är v i, som själva måste göra oss fria.
Fredrika Bremer visste vad det var att linda sig ut ur "sekelgamla lin-
dor" till självständighet. När man följer henne genom hennes liv, ser man
hur hennes ande frigör sig från det ena hämmande bandet efter det andra.
Lugn och stilla, men säker och stark, går hon på nya vägar, med oförvil-
lad blick, med glad håg. Och så god, så hänsynsfull hon är i sitt väsen,
vet hon, att gäller det friheten, hennes andes frigörelse, då måste hon
vara hänsynslös, om något ställer sig hindrande emot.
Detta måste vi lära — och minnas. Intet framsteg har vunnits, ingen bryt-
ning med gamla fördomar ägt rum utan att stöta emot, utan att väcka för-
argelse på något håll. Det är det oundvikliga, som måste accepteras, och
vi måste göra klart för oss, att vilja vi framåt, få vi ej vara rädda för att
väcka strid.
Fredrika Bremer vågade att för kvinnornas saks skull få samtiden emot
sig. Esselde, som tog upp hennes verk, visste vad det var att i striden för
det nya se gamla vänner oförstående gå ifrån sig. Varje människa, som går
mot ett nytt, högre mål, trampar på något av det gamla, och så flammar
striden upp.
Nu är det v i, som måste träda fram för vårt och bära vår del av
kamp och strid, av ogillande, fördömande och hån, såsom andra gjort det
före oss. Fredrika Bremers väg går därigenom fram.
Men det nya, som det är strid om i dag, är redan morgondagens lugna
gamla. Se vi detta så i stort, tar det bort kampens skärpa och bitterhet
och farorna av det nya. Det hela blir till vad det är, utvecklingens bölje-
slag, som dock ingen vill skola afstanna.
Ljust och klart såg hon, föregångerskan, på utvecklingens lag. Framåt-
skridande — liv, stillastående — död. Med framåtskridandet och livet
kampens oro, men också dess fröjd och segermöjligheter, med stillaståendet
dödens tystnad och dvala. Liv och kamp var det hon valde. Med henne,
på livets och kampens väg, söka vi vad hon ville åt oss — frihet och
framtid, det bröd och vin, som ger lust att leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
