Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 HERTHA
Snart ha 20 år förflutit sedan Esseldes
bortgång. En tillräckligt lång tid för att
gestalten skall ha hunnit anta de historiska
måtten och avteckna sig för oss med
-större klarhet mot den bakgrund vi kalla
livsgärningens resultat. Vi börja förstå
vad Sofie Adlersparre varit både för sin
egen tid och för den efterföljande gene-
rationens.
Hon var under sin livstid både upp-
buren och högi ansedd men erhöll näp-
peligen det erkännande, som hennes verk
förtjänade. Hon hörde icke till de popu-
lära märkesmänniskorna. Och detta var
självfallet. De som arbeta för en idé stöta
alltför ofta emot andras idéer; de måste
med en viss hänsynslöshet trampa sina
medmänniskors fördomar och inrotade
tänkesätt under fotterna för att nå målet.
Och därtill en idé så ”otidsenlig”, och
alltid dömd att vara det, som kvinnofrå-
gan! En banbryterska ställes sällan me-
dan hon lever på en piedestal; men har
hon varit en av de rätta, en av dem, som
Fredrika Bremer kallar ”åstadvisande”,
skall eftervärlden resa monumentet. En
gång skall Sofie Adlersparreäven erhålla sitt.
Ett utomordentligi rikt material äga vi
för ett sådant, jag menar särskilt för en
litterär minnesbild. Alla de livskraftiga fö-
retag och institutioner hon varit med om
att starta och stifta utgöra ju lika många
kapitel i Esseldes historia. Och sällan
har väl en människa efterlämnat ett rik-
haltigare autobiografiskt dokument än det,
som inneslutes i ”Tidskrift för hemmefs”
27 årgångar. Där finner man Esseldes
tankar och åsikter i så godt som alla
mänsklighetens livsfrågor ingående och
sakrikt, ofta genialiskt belysta. Här se vi
personligheten utvecklas och fördjupas,
karaktär och särdrag åskådliggjorda, med
ett ord, totalbilden av den starka, orädda,
hjärtevarma och osjälviska kvinnan och
banérförerskan träder fram för vår blick.
Själv var Sofie Adlersparre fullt med-
veten om att det brast henne något av
den mjukhet, vari enligt det traditionella
begreppet själva kvintessensen av ”kvinno-
könets naturliga höghet” bör bestå. ”Ack”,
skriver hon till en väninna, ”om du kun-
de giva mig ’godhetens mjölk’, jag känner
att den fattas mig”.
Men Esseldes godhet var en starkare
och hållbarare dryck än så. När en gång-
av en särskild anledning hon finner sig
ställd inför spörsmålet, vad man bör göra
för att minska svalget mellan välstånd och
nöd, för att bryta udden av hatet som
växer upp ur detta svalg — ”var finna en
hjälp som ej fostrar håglöshet och ytter-
ligare armod” —, ger hon i brev till sam-
ma väninna, fru Fredrika Limnell, själv
svar på dessa frågor, vilka under nattens
sömnlöshet ”lågo aggande på mitt sinne
och brände på mitt hjärta”.
Skaffa mig en stab av varma, friska
viljor, av trosstarka och dock praktiskt
kloka, handlingskraftiga personlig-
heter — stjäl sedan åt mig av den
omutliga tiden ett eller annat år, och
vi ha kanske lyckats att genom hust-
rur och mödrar ge arbetsklassen den
hjälp den i första rummet behöver.
Hon kallar dessa funderingar en dröm,
fast ”det skett med öppna ögon och med
pennan i hand”. Var det ej ett slags för-
verkligande av denna dröm hon såg hägra
i ett ej alltför avlägset fjärran, då hon
nära tio år senare, eller den 1 juli 1884,
för samma sympatiserande vän för första
gången utvecklade sina planer för ett or-
ganiserat kvinnosaksarbete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
