Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 HERTHA
sam, liksom Helga Wisbeck. Olycklig,
som hon och dock inte som hon. Alma
Wittfogel har betydligt mera nerv i sig,
trots att hon är utanför det, som borde
kunnat sätta stål i Helga Wisbeck — ett
livsverk och den nya kvinnans känsla av
att hon arbetar framåt, för de många om-
kring henne och efter henne. Alma Witt-
fogels resurs är endast en kontorsplats,
men där sköter hon sig så att hon för-
värvar en grad av respekt hos sin chef,
som gör att han ej ens bryr sig om att
forska i hennes privata liv, det vill säga
faktiskt behandlar henne i detta avseende
som en av sina manliga kontorister —
vilket som bekant ej är vanligt. När Alma
sedan går vilse med sig själv, gör sitt
verkliga, stora misstag, är hon dock på
något sätt till sitt inre helare och starkare
än Helga. Hon har, på sin ståndpunkt,
i
en lugnare och säkrare uppfattning af vad
hon i sig s j ä 1 v är än någonsin den
”nya” Helga Wisbeck. I detta avseende
skulle säkerligen också, så underligt det
än kan låta, Marianne Selstrup och grev-
innan Tessin i Den sovande staden, om
konfliktläget blivit ett liknande, varit i
släkt med Alma Wittfogel och ej med
Helga. Eget nog är det denna senare,
som härvidlag står närmast en äldre tids
av hjälplös kärlekssorg nedbrutna kvinnor.
Allt som allt, Elin Wägners bok med
sin kvinnosaksmiljö och sina samtalsvis
upptagna aktuella kvinnofrågor lutar över
mot det gamla, som axiom uppställda:
kvinnans kärlek hennes tillvaro, — kon-
flikten för Helga är ej mellan hennes
arbete och hennes kärlek, som man
kanske kunnat vänta sig. Marika Stjern-
stedt åter tar kvinnokärleken mindre axio-
matiskt och fördelar, om jag så får ut-
trycka mig, kärleksproblemet proportionsvis
mera jämt på man och kvinna. Det blir
en i bådas liv starkt ingripande faktor,
ej av särskilt stor övervikt för henne.
I ett avseende framhåller visserligen Marika
Stjernstedt, och det är bokens själva tyngd-
punkt, kvinnans särställning i det erotiska
förhållandet, men det gäller inte då hen-
nes inre själv, utan något rent yttre,
samhällets olika dom över henne och
över mannen.
Annie Åkerhielm slutligen har hunnit
så långt, att hon helt enkelt utgallrat ero-
tiken ur sin bok. Den sysslar med af-
färstransaktioner, kommunala angelägenhe-
ter, bolagsstämmor och politik. Det finns
en profetia om att de yttersta skola varda
de främsta, den kommer osökt i tankarna
— utan någon sorts sammanställning med
en litterär rangordning! Men väl med
tanke på att personliga anti-rösträttsten-
denser inte bevara en författarinna från
ett, man får väl kalla det litterärt,
intresse för samhälleliga och allmänna an-
gelägenheter, och detta av allt uppslukande
art! Då återigen markerade kvinnosaks-
tendenser inte rädda från allbetvingaren
Eros. En konklusion, som ju kullkastar
teorierna om och funderingarna över en
av gammalt avgränsad kvinnosfärs stabilitet,
liksom de förmodade stora farligheterna
af en ny, vidgad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
