Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 21
har att tacka för publikationen. Den står
högt såväl genom skrivarnas rang som
genom brevens historiska och psykolo-
giska värde. Inget fyllnadsgods har ta-
gits med. Jämförelsevis obetydligt repre-
senterad är Geijer, med en enda biljett,
men den bär Geijers stämpel. Almqvist
gör mycket märkliga självbekännelser,
Atterbom, icke så dristigt öppenhjärtig,
röjer sina svagheter mer än han har äm-
nat, och Fredrika Bremer ger som alltid
okonstlat sitt väsen i all dess godhet, eld
och högsinthet, ja hon formulerar (så ti-
digt som 1836) sitt livs ledande drift och
program: ”Den viktiga frågan är: att ha
ett Elysium, som man strävar till,
och att ej vila, innan man hinner dit, att
aldrig vara nöjd med det ofullkomliga.”
Som pur brevkonstnär vinner emellertid
Bottiger priset. Hans skrivelser äro en
fest av spirituell tokrolighet och gall-
sprängd humor. Detta arga skämt med
sin uppsyn av vederhäftig saklighet och
sina fint nyanserade stegringar till vanvet-
tig burlesk bär en förbluffande modern prä-
gel, och när man har skrattat ut, måste
man sucka över att Sverige gått miste om
en dolkvass journalist à la Börne och i
stället fått en honungstungad poet för
mycket.
Ur den blåmålade kistan om August
Bondeson af Greta Holmgren-Strömbom.
Albert Bonniers förlag.
Som Bondesonbiograf besitter fru Holm-
gren-Strömbom den kvalifikationen att vara
obefryndad med sitt föremål, och är hen-
nes bok mer än brukligt familjär, så lu-
rar den dock inte läsaren in i familjepo-
litikens rökelsekvava atmosfär. Det är ett
ganska lätt hopkommet arbete, och för-
fattarinnan låter läsaren så gott som med
egna ögon och händer ta del i procedu-
ren från den soldag, då stadsbuden släpa
in den blåmålade bondkistan i hennes
skrivrum, till den skymningsstund, då de
genomforskade skatterna låsas in för sista
gången.
Vem August Bondeson egentligen var
(i hans verk, så märkvärdigt fria från
subjektivitet, står det inte att läsa) anty-
der knappast denna skildring, som annars
med kongenialt skämtlynne åskådliggör
hans skepnad, åthävor och levnadsvanor.
Hans brev äro förbehållsamma intill trivi-
alitet, och författarinnan kunde strafflöst
utelämnat dessa intyg om svensk medel-
löshet. Men åtskilliga inedita av stort
värde har hon fiskat upp ur kistan, saker
som röja den utsökte folkloristen och
bondeskildraren i all hans glans, och upp-
lysningarna om den exakta arbetsmetod
(i stil med de franska naturalisternas), me-
delst vilken sekularskapelsen Chronschough
framalstrades, bör litteraturpsykologen tack-
samt förvara.
Främmande diktning fritt återgifven af
Ebba Walldén. Utg. efter hennes död.
P. A. Norstedt & Söners förlag.
Från ett par Uppsalaterminer på 1890-
talet minns jag Ebba Walldén — nej,
bara hennes skygga, hjälplösa leende, ett
bedjande noli me tangere. Hon
talade lågmält och litet och tycktes aldrig
vara riktigt med, men var det kanske mer
än man anade. Som i studentlivet, så i
litteraturen. Hon hade råd att hålla sig
avsides från marknaden och skråväsendet,
och visade hon sig någon gång offentligt,
skedde det så stillsamt, att endast de upp-
märksammaste lyckades urskilja vilken ädelt
odlad ande och vilken högtskolad artist
hon var. Detta är inget nekrologsmicker.
Jag skulle sagt detsamma, om hon hade
levat och nedlåtit sig till att ge ut en bok.
Det böljar och brusar musik i detta
postuma dikthäfte. Käcka, svårmodiga och
hälst patetiska tongångar. Säkert är det
melodierna, de yttre och de inre, rytmen
och rösten, som ha inspirerat till tolkning.
Lyriken vill det så.
Här träffas ett urval av den rika skotska
sångens skatter: gamla ballader om kärlek,
äventyr och skälmstreck, visor av Burns
och ett par sådana små underverk av folk-
lig poesi som lady Nairnes ”Caller
herring” och lady Lindsays ”01 d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
