Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 37
kotlett och vinbärstårta, medan de äldre
systrarna under vegetarianska förevänd-
ningar hålla sig till havrevälling.
Systrarna komma emellertid i förnyad
beröring med Rhoda Nunn — vars mor
en gång i tiden varit deras fars patient
— och på hennes råd lämnar Monica sitt
hälsoförstörande och genom kamraternas
simpelhet nästan outhärdliga bodarbete
för att utbilda sig till maskinskriverska
Alice får en plats av samma slag som
förut. Virginias nervsystem är alldeles
förstört, och hon, som varit den mest
intellektuellt lagda af systrarna, kan nu ej
mer läsa något annat än de mest vatten-
haltiga lånbiblioteksromaner.
Monica är föga böjd att tro på Rhoda
Nunns och Mary Barfoots idealer av själv-
ständighet. Hela andan av deras verksam-
het är henne främmande och med ung-
domens tillit till sig själv är hon ej som
de äldre systrarna i sin förkomna hjälp-
löshet — färdig att falla ned i beundran
för så mycken viljekraft och säkerhet hos
kvinnor, även om hon ej kan förbli okäns-
lig för Rhodas och Marys vinnande väsen
och tilltalande yttre. En medelålders man
med allvarsamt väsen, en enstöring med
förmögenhet,’ vars bekantskap Monica
gjort på ett okonventionellt sätt under en
ensam liten söndagsutflykt, friar till henne
så snart han vågar, d. v. s. sedan de
träffats några få gånger. Fängslande har
hon från hörjan ingalunda funnit honom,
och hon är inte egentligen mera krasst
beräknande än hon är äventyrslysten. Men
tacksamheten överskyler vad som fattas,
och hon säger ja. Systrarna äro över-
lyckliga, Virginia rent utom sig av för-
tjusning över själva faktum: Monica blir
gift! Och förmöget gift!
Monica har inga ovanliga egenskaper,
varken till begåvning eller karaktär, men
en god natur och sunt vardagsförstånd.
Föräldrahemmets etiska och kulturella för-
måner har hon, som vid fem år förlorade
det, saknat. I sin nya ställning av för-
mögen fru har en så ung varelse efter
ett så torftigt liv en oskyldig och natur-
lig lust att få se sig om, träffa människor,
se litet mera av världen. Redan kort ef-
ter bröllopet framsticker den bjärta olik-
heten i smak och håg hos den unga
hustrun och den dubbelt så gamle man-
nen. Han är mycket kär i henne, men
det gör honom blott desto misslyntare,
då han ser hur hon gläder sig åt all
”omväxling”. Han hatar själva ordet, bå-
de därför att han själv är en pedantisk
flegmatiker och därför att det för honom
betecknar, att hon ej är nöjd med hans
sällskap dygnet om. Varje föremål utom
det gemensamma hemmets fyra väggar
som tilldrar sig hennes intresse ser han
snett på. Hon märker hans oresonlighet
och får övertaget. Efter långa, ovänliga
och fruktlösa diskussioner om hustruns
plikter blir hon småningom praktiskt taget
fri att komma och gå efter behag, fast
hennes mans inrotade övertygelse om
kvinnans plats och uppgift icke förändrats
annat än genom en tillsats av pinsam oro,
kväljande svartsjuka. Det dröjer icke länge
innan hans svartsjuka får ett bestämt fö-
remål: Miss Barfoots kusin Everard. Han
kan inte hålla inne med sina helt och
hållet omotiverade farhågor och avlägsnar
därigenom allt mer sin hustru ifrån sig,
värre än så: kommer henne att i fantasin
sysselsätta sig med farliga möjligheter.
Utvecklingen av Widdowsons och Moni-
cas äktenskapshistoria, ett försörjningsgifter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
