Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
HERTHA
En isländsk diktares kvinnovärld.
O
m man aldrig så litet blickat in i
Islands härliga sagolitteratur, kan
man inte undgå att frapperas av den
mäktiga roll kvinnorna spela. Alltid stå
de bakom bragden eller illdådet som
maktfyllda, inspirerande väsen, vilkas hel-
gjutna styrka i gott och ont än finner
allt sitt uttryck i andras handlings-
-spel för deras skull, än ger sin själ i
’någon av de repliker, som i sin slående
knapphet äro bräddade av ett helt livs-
öde. Jag påminner om Gudrun Os-
vivsdotter, vars alla ränkspel och många
igiftermål hade ett hemligt ursprung,
lyppat för sonen på dödsbädden i repli-
ken: ”Honom var jag värst, som jag
älskade mest”. Eller går tanken till hen-
mes ädlare rival, den norska kungadot-
tern, som vid isländarens ord om hem-
lesa till den trolovade tar upp ett guld-
wävt huvudlin och säger: ”Giv detta i brud-
gåva åt henne; Islands kvinnor skola se,
att din norska väninna icke var av träla-
ätt.” Eller stanna vi ett ögonblick vid
det som alla minnas, den stolta, härsk-
lystna Bergtoras trofasta kärleksord, när
fienderna erbjuda henne att rädda sig
ur de lågor, som skola döda hennes
man: ”Ung vart jag given åt Njal, och
det har jag lovat, att samma öde skall
övergå oss båda”.
På många verkade Halla i jon Sigur-
jonssons Bjerg-Eyvind och
hans hustru som en väldig uppen-
barelse av helhet och lidelsefull kärlek
ända in i förtvivlans och vanvettets natt.
För mig blir hon trots allt till en spök-
syn. Skuggan är väldig, det är sant;
men manga smådrag äro gengångare,
som spökgrina åt sin inflätning i klyvande
nutidspsykologi. Kanske är det till sist
något mera än en liten nationell avund-
sjuka, när isländarna harmas över att där
i detta -• först på danska skrivna —
drama uttryckligen omtalas, att huvud-
personen är tecknad efter en modern
dansk kvinna.
Bland nu levande isländska diktare med
djup tro på kvinnan torde särskilt för-
tjäna nämnas den för oss tyvärr ännu
så okände Einar Hjörleifsson. Denne
författare besitter en sällsynt konst att
skildra miljöer och figurer — han har
inte för ro skull som student i Kjöben-
havn på 80-talet skrivit Kjellandska no-
veller; inte häller har det stäckt hans
vakenhet för "det reala", att han under
många år varit journalist, först i Winnipeg,
isländarnas Amerika, och sedan på Island.
Men det sällsynta är att han dessutom
besitter en förmåga att skildra själsliv,
vartill jag knappast funnit maken. Ett
andens genombrott på andra sidan både
80- och 90-tal, med enade kraftström-
ningar från bådadera, synes ligga bakom
denna makt att se alla gestalter djupt
inifrån. Om det inte vore så banalt...
eller rättare: fastän det är banalt att säga
detta om en diktare, måste jag vidgå en
förnimmelse av att han bokstavligen
föder fram sina människor, lekamligen
och andligen. Enligt -vad hans son be-
rättat mig, har det alltid gått honom så,
att en och annan brutal eller torftig ge-
stalt, som från början varit ämnad till
biperson, till sist sög in i sig alltmera
av hans kärleksfulla skaparkraft, så att
just den sämsta, den omöjligaste, hur han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
