- Project Runeberg -  Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 /
87

(1914-1915)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HERTHA 87
nämnda beträffar jävas icke heller här den
kända satsen, att det är på mödernet snil-
leanlagen gå i arv. För övrigt förutsätter
utredningen av Tegnérs släkttavla en ej
ringa genealogisk klyftighet hos läsaren,
så invecklad är släkthärvan, däri namnen
Tegnér—Geijer—Lagerlöf—Fröding äro
inflätade i varandra med den seghet, som
kom Törneros att yttra om värmlänning-
arna, att ”de hänga ihop som ärthalm”.
En särdeles anslående bild få vi genom
Wrangels teckning av skaldens mor, den
präktiga komministerfrun med sitt glada
och livliga humör, sitt lugn och sin sin-
nesstyrka, vilken tidigt bliven änka satt
där på sitt lilla undantag, dragande fram
sin barnskara genom fattigdom och be-
kymmer. Många sorger och förluster ha-
de hon att utstå innan hon vid 90 års
ålder gick ur tiden, men även fick hon
erfara mången glädje, icke minst den att
se den yngste sonen kommen till ryktbar-
het och ära.
Icke mindre vacker framträder den äld-
ste brodern Lars Gustaf Tegnérs gestalt,
den fromme, lärde och ansedde unge
prästen med sin rörande kärlek och sin
mer än broderliga omvårdnad för lill-bror,
”lille Esse”, en tillgivenhet, som denne
av hela sitt hjärta besvarade och åt vilken
han givit poetiskt uttryck i sorgekvädet
vid Lars Gustafs död, den ”första dikt,
som gjorde Tegnér känd som vitter för-
fattare”.
Vilken krans av vackra gammaldags
dygder smyckar ej dessa blad! Släktkär-
lek, minnesgodhet, trofasthet, hemkänsla,
tacksamhet! Familjens störste son med
sitt växlingsrika och verksamma yttre liv
och sitt sönderslitna och stormiga inre
vansläktades icke i detta avseende från den
tid, det hem och den bygd, som sett ho-
nom födas. Aldrig upphörde hans hjärta
att klappa för barndomshemmet och för
de sina, att ömma för vänners och an-
förvanters nöd, aldrig nekade han att ge-
nom sitt inflytande eller pekuniärt i mån
av förmåga — och den kunde som känt
är icke sträcka sig långt — bistå dessa
närskylda. Mest pregnant framträder denna
sida av Tegnérs karaktär i hans förhållande
till den gamle befallningsmannen Jakob
Branting, ”min förste oförgätlige välgö-
rare”, som han kallar honom och vilken
han ägnade en livslång tillgivenhet. Djupt
gick beskyddarens på ålderdomen iråkade
armod den forne skyddslingen till hjärtat,
vid upprepade tillfällen skickade han ho-
nom penninghjälp. Gripande är å andra
sidan den gamle Brantings tacksamhet mot
den älskade fostersonen — nu biskopen
— för hans minnesgodhet. När han
under sin sista sjukdom mottog ett
sådant minnesbevis i form av en liten
penningsumma, skriver hans hustru: han
”slog med sin matta hand, sade: ’min
Tegnér, min Tegnér kommer ihåg mig!’
Och hans tårar runno av tacksamhet.”
Av ett ej ringare intresse än skildringen
av skaldens anhöriga och närastående är
den över hans födelsetrakt. Den var som
bekant belägen i Värmlands sydliga del,
det s. k. Näset, den minst natursköna de-
len af landskapet men vars egenskap av
kustland, badat av det stora inhavet Vä-
nerns böljor, ger naturen mångenstädes
ett säreget, storslaget tycke. Utan tvivel
är författarens utläggning av barndomsin-
tryckens samband med Tegnérs diktning
träffsäker och sann. Den gamla kultur-
bygden med sina ättehögar och minnes-
märken från hedenhös liksom Vänerns
vida vattenspegel med sin vikingastämning
måste ha givit rik näring åt den fantasi,
som skapade ”Fritiofs saga”.
Talrika porträtt och landskapsbilder för-
öka arbetets värde, och det är med glädje
man motser dess utlovade fortsättning.
L. D—n.
Kärlekens ansikten av Ellen Lundberg-
Nyblorn. P. A. Norstedt & Söners förlag.
Det var en tid då så kallat svenskt
original oftast kännetecknades av att
skribenten förläde historiens förlopp till
utlandet — och att historien var skäligen
enkel.. Visserligen ha vi också illystra
förebilder till utomlandsskildringar, det kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herthatid/1914/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free