Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«6 HERTHA.
ly Rohtliebs på halva vägen. Och så
stiftades år 1874 genom Sophie Adler-
sparres energiska vilja, med stöd av de
båda andras sakkunskap och konstnär-
ligt utbildade stilkänsla, den första sven-
ska institution med handaslöjdens föräd-
ling som mål — Föreningen
Handarbetets Vänner.
När 1899 föreningen firade sitt 25-års-
ffribileum utgavs en festskrift,* vilken
"bland annat innehöll en varmhjärtad och
livfull artikel av Calla Curman med ti-
teln ”De sju fostermödrarna”. Häri äg-
raades en tacksamhets- och minnesgärd åt
• dem, vilkas samfällda strävanden bidragit
till verkets fullbordande och fullkomnan-
de. Av de sju fostermödrarna var då
Molly Rohtlieb den enda, som kunde
"’fira silverbröllop med Handarbetets
" ’Vänners förverkligade idé”. Fem av fos-
ttaimödrarna hade redan gått ur tiden:
’Sophie Adlersparre, Ellen Ankarsvärd,
Fredrika Limnell, Hanna Winge och frö-
ken Hanna Lindberg, representanten för
affärsklokheten och handelskunskapen in-
om styrelsen. — Fröken Anna Fleet-
wood, föreningens första direktris, hade
genom giftermål med en engelsman, mr
Derby, lämnat Sverige. — Alltså var vid
ingåendet av kvartseklet fröken Rohtlieb
som sagt ensam om att bära upp tra-
ditionerna.
”Ingen har visat sig vara fäst med en
större personlig ömhet vid Handarbe-
tets Vänners idé”, intygar också här an-
förda minnestecknarinna. Hon var vid
fru Winges bortgång konstutskottets ord-
förande, och när helst någon lucka upp-
stod i ledningen av de många andra av
*) Artiklarna hade förut publicerats i tid-
skriften Dagny, häft. 18, 1899.
konstetablissemangets avdelningar, fick
hon rycka in. Och vilken utmärkt upp-
fostrarinna blev hon ej för de unga
krafter, som höllo på att skolas för ar-
betet, och vilken säker smakdomare var
hon ej tack vare sin naturliga stil-
känsla och vittomfattande konststudier!
Även vid komponerande av mången mo-
dell medverkade hon, då mönstret ofta
ej ritades utan direkt syddes på botten-
tyget. Så gå många av Molly Rohtliebs
idéer igen i dessa första så omtyckta
och mycket spridda Handarbetets Vän-
ners mönster med deras glada färger
och från fornnordiska motiv hämtade or-
nament. Konstföremålen i våra inhem-
ska samlingar voro nämligen, som ock-
så Molly Rohtlieb påpekar i sin åter-
blick på Ii. V:s då 17:åriga tillvaro i
Dagny för 1891, de källor, ur vilka fli-
tigast östes. Att hon här löpte fara att
förfalla i ett något ensidigt manér var
Molly Rohtlieb icke blind för, och hon
erkänner, att i ”önskan att överallt fin-
na något speciellt inhemskt offrade även
H. V. åt den allt mer framträdande sma-
ken för ’det fornnordiska’, där syddes och
vävdes ’slingor’ med nästan samma iver,
varmed andra snidade och målade dem”.
Men att H. V. icke skulle bli fastsit-
tande i en viss schablon, även om den-
na utgick från en aldrig så urfornnor-
disk och fosterländsk grund, därför sörj-
de institutionens insiktsfulla konstdoma-
re. Man läse blott Molly Rohtliebs till
kammarkollegium ingivna berättelse över
den studieresa hon på , allmän bekostnad
företog i Tyskland, Österrike, Belgien
och Holland,* och man förstår hur vitt,
*) Se Tidskrift för hemmets tilläggsblad
N:o 2, årg. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
