Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA gg
romantiska griller.
Det är endast i North anger Ab-
bey Jane Austen konsekvent riktar sin
satir mot det romantiska svärmeriet, men
hon lämnar det dock ej helt ifred i sina
övriga böcker. Hon försmår ej att an-
vända det väl beprövade ämnet kärlek i
sina romaner och att sluta dem vid den
tidpunkt, då hjältinnan och så många som
möjligt av de andra personerna lyckligen
seglat in i äktenskapets hamn, men hon
tar ej sitt kall som konventionell roman-
författarinna riktigt på allvar. Då hon
satt sin berättelse i gång enligt alla kon-
stens regler och gjort oss bekanta med
en tilldragande ung man och en förtju-
sande ung flicka, som enligt all sannolik-
het äro bestämda att falla i varandras
armar på någon av bokens sista sidor,
händer det, att hon med sitt nyktra verk-
lighetssinne vänder upp och ned på om-
givningens, och kanske även läsarens, pla-
ner och avslöjar den unge mannen an-
tingen såsom en usling eller såsom redan
förlovad med en annan. Allt romantiskt
skimmer skingrar hon på det obarmhär-
tigaste, och de, som till slut få varandra,
äro vanligen de, som från början sagd
varandra en hel del beska sanningar, ty
det är på kännedomen om verkligheten
Jane Austen grundar sin åsikt om lycka.
Sällskapslivet i allmänhet med sina till-
gjorda krystade hedersbegrepp, sin falhet
och dumhet, är utsatt för Jane Austens
fina, behärskade kritik. Hon ger oss en
trogen framställning af sin samtids seder
och bruk, dess sätt att vara, dess korrekta
umgängeston, allt vad den ansåg lämpligt
och olämpligt att göra. Det mesta av
denna yttre form har försvunnit eller hål-
ler på att försvinna och efterträdes av en
annan jargong, men de karaktärer, för
vilka denna form betydde så mycket, äro
träffade så mitt i själva kärnpunkten av
sitt väsen, att de ha giltighet för alla tider.
Jane Austen skildrar umgängeslivet så som
det ter sig för en kvinna; alla de små
detaljer, som var för sig förefalla så ovik-
tiga men som dock tillsamman bilda det,
som så många kvinnor ha kallat sin exi-
stens, ha fått sin konstnärliga utmejsling
och perspektiv i hennes händer.
Huvudpersonen i var och en av hennes
romaner är en ung flicka, vars liv förflyter
på landet eller i någon småstad, där förhål-
landena äro trånga och ointressanta och
där den krets hon värdigt kan umgås med
är ytterst begränsad. Med en realistisk
författares säkra grepp påvjsar Jane Austen
den noggrannhet, med vilken herrskaps-
familjer i småstäder och byar hålla på sin
värdighet, och den skog af fördomar och
åsikter, som växer upp omkring dem.
För en ung flicka av denna klass finns
det ej så mycket att sysselsätta sig med;
hon odlar sina talanger, går på visiter
och roar sig förresten med tebjudningar
och ett och annat parti kort, allt under
väntan på att bli gift. Trots det att allt
detta är skildrat med stor detaljrikedom,
verkar det ej långtråkigt, emedan förfat-
tarinnan förstår att fängsla vårt intresse
för det evigt mänskliga både i dess skug-
gor och dagrar. Att varje ung man, som
kan ge upphov till äktenskapliga funde-
ringar, vändes och idisslas hos varje kvinn-
lig medlem av ett dylikt litet samhälle, är
ju naturligt, och i skildringen härav är
Jane Austen med sin satir som fisken i
vattnet. All den nyfikenhet, som väckes
av ryktet om den unge Frank Churchill
—- i romanen Emma —, och den furore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
