Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
HERTHA
för sonen i huset, den unge Hans von
Bülow, Wagners mest hänförde vapendra-
gare och anhängare. ”Ett nästan syskon-
likt samliv”, säger Glasenapp om den för-
ening, som snart kom till stånd mellan
de båda Wagnerentusiasterna, ”samma obe-
gränsade, hänförda dyrkan av den store
skapande mästaren och deras gemensam-
ma kärlek till honom blev det enande
bandet mellan dessa unga själar”. Men
det visade sig snart som början till ett
ödesdigert misstag. ”Det var ingen öm-
sesidig böjelse av varm lidelse, intet mäk-
tigt inre tvång, som sammanförde dem.
Frieri och jaord tycktes skapa sig själva,
faderns med glädje givna välsignelse stad-
fäste blott ett ovillkorligt fullbordat fak-
tum.” Det är för övrigt ej att undra på
om Liszt, som givit sina barn ett stort
namn och ett stort övermått av intelligens
i fadersarv, men på samma gång en rätt
prekär samhällsställning, med glädje såg
dem tidigt löpa in i den äktenskapliga
hamnen. Visserligen svarade han några
år senare på Wagners anmärkning om att
Bülow ej behövt gifta sig med Cosima:
”Nej, det var lyx”, men då hade redan
de tragiska följderna av ett på falska för-
utsättningar grundat förbund visat sig,
och hos Cosima hade aningen om den
livsuppgift, som förelåg henne, börjat
klarna till visshet.
Den 18 augusti 1857 vigdes Cosima
Liszt vid Hans von Bülow, varefter det
unga paret begav sig på en bröllopsresa,
vars mål de i gemensam längtan beslöto
skulle bli mästarens hem i Zürich, där
de infunno sig i början av september kort
före katastrofen på ”Gröna kullen”. Det
var Cosimas första återseende av Richard
Wagner efter det aldrig minnesbleknade
besöket i Paris. Av den blyga sexton-
åringen hade blivit en tidigt tänkande ung
kvinna, vars lysande ögon med dess egen-
domliga halvt soliga, halvt fågellika glans
blickade in i ett äktenskapligt förhållande
av bittraste art, med ett deltagande, som
ovillkorligt främst tillföll den person, vars
idealbild hon så länge burit i sitt minne.
Till fru Herwegh, Minnas goda vän och
förespråkerska, som även Cosima vid den-
na tid stod på förtrolig fot med, skrev
hon: ”Liksom du beklagar jag fru Minna
utan att därför kunna ge vår vördade vän
Richard orätt. Vad du säger om Minna
bedrövar mig, hon måste fördraga myc-
ket, och hon måste till råga på all olycka
inse, att all undergivenhet och fördrag-
samhet från hennes’sida är förspilld; det
oerhörda avstånd, som skiljer henne från
hennes man, utplånar hennes goda egen-
skaper utan att dock naturligtvis kunna
mildra hennes lidande.”
Det var ej under lyckliga auspicier som
de nygifta anträdde sin bröllopsfärd. En
viktig koffert hade kommit bort för dem
under vägen, och ett häftigt anfall av reu-
matisk feber tvang Bülow att intaga säng-
en strax efter ankomsten till Zürich. Trots
detta blev det unga parets besök ett ljust
ackord mitt upp i de disharmonier, som
växande samlade sig i den fridlysta asy-
len. Richard Wagner hade först hyrt lo-
gi åt dem i staden, men de måste snart
flytta upp i det lilla vindsgästrum, som
fanns i lanthuset, och de tre veckor, som
han fick rå om dem där, utgjorde efter
hans egen utsago ”sommarens angenä-
maste upplevelse”. Om förmiddagarna
gingo alla på tåspetsarna, och Bülow vå-
gade ej röra en tangent, ty mästaren ar-
betade intensivt på sin ”Tristan”. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
