Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 107
unga sagokonung svängde sin trollstav,
och som bortjagade spöken togo alla be-
kymmer, all framtidsoro och alla svårig-
heter till flykten. ”Denna enda månad”,
skriver Richard Wagner, ”innehåller ett
helt långt lif, från djupaste tryck till den
underbaraste upphöjelse”. Med 15,000
gulden på fickan reste han till Wien för
att befria sig från sina kreditorer, var-
efter han på konungens önskan flyttade
in i en villa i omedelbar närhet till det
kungliga residenset vid Starnbergersee, och
halvt jublande, halvt vemodigt utbrister
han: ”Jag- har trogna tjänare, en gam-
mal hund, egentligen inga vänner, ingen
hustru, som jag kan smyga mitt huvud
emot, men — en konung — honom har
jag: Han är min.”
Men den ideala vänskapen var icke
nog att förjaga den tyngande ensamhets-
känslan i det tomma ungkarlshemmet.
Han klagar missmodigt sin nöd för Bülow,
och denna entusiast, som i så många år
samlat sina varmaste känslor så väl kring
mästarens verk som kring hans person,
sände genast sin hustru och sina små
flickor Daniela och Blandine till den en-
samme för att tillfredsställa hans längtan
efter ett förstående kvinnligt väsen. Un-
der högsommarens glöd kommo de dit,
och i sin högsommars blomstring stod
Cosima von Bülow. Det outtalade kun-
de ej längre undgå att finna ord och
från den stunden gick den unga kvin-
nan, över alla hinder, fram mot det
mål och den mission, som stod klar
för hennes blick och hennes hjärta. ”Jag
begriper för var dag mindre”, skriver
hon till Lenbach, ”hur ett sådant vä-
sen som Wagner kunnat slungas in i
vår nuvarande värld, och jag fröjdar
mig blott åt att jag fått lära känna det.
Denna kännedom har också visat mig
min väg, och jag tänker icke på annat
än uppfyllelsen av det värv, vari min
sällhet består.”
Men många tunga stenar måste ännu
undanröjas, innan det blev henne beskärt
att taga detta värv i sina händer, och
vid den horisont, som på ett så under-
bart sätt klarnat för den betryckte mäs-
taren, samlades åter mörka moln, av-
undsmoln, som hotade skocka sig kring
kungagunstlingen för att så småningom
urladda sig över hans huvud. Kallad
till München af kung Ludwig anlände
Bülow med familj dit i november, och
från den stunden hade också det vackra
hemmet vid Briennerstrasse fått sin rät-
ta härskarinna. Cosima ställde sig ge-
nast i mästarens tjänst, skötte hans hus,
representerade, hjälpte honom med hans
vidlyftiga korrespondens och gjorde allt
för att lyfta varje betungande börda från
hans skuldra. Flera timmar dagligen
tillbringade hon i hans hem, där man
inredde en salong och ett arbetsrum en-
kom för hennes räkning. Bülow, som
själv offrade sig till det yttersta för sin
konstnärsidol, fann allt detta i sin ord-
ning, men Wagners fiender, som icke
skydde några förföljelsemedel, fingo na-
turligtvis en osökt anledning att smuts-
kasta Wagners privatliv. Ett samfällt un-
dermineringsarbete lyckades till slut att
fabricera ihop en kabinettsfråga av det
hela, och med politikens förmåga att för-
vandla ett stoftgrand till ett block tvin-
gades kung Ludwig att med blödande
hjärta förvisa Wagner från München.
Cornelius skildrar hans avresa sålunda:
”Klockan fem på morgonen voro vi ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
