Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 HERTHA
skulder med ränta på ränta sedan skola
växa dem över huvudet är det nödvän-
digt, dels att de inte få vänta för länge
på anställning, dels att begynnelselönen
inte blir alltför låg. Första löne-
graden bör därför vara lika
för alla. Att i den ge de gifta, eller
de gifta med barn, högre lön än de an-
dra blir i de flesta fall att missgynna de
sämst ställda, de som ingen möjlighet ha
haft att gifta sig just på grund av de då-
liga affärerna. En helt annan sak blir det
ju, om man i de högre lönegraderna gyn-
nar familjeförsörjarna på de ständiga ung-
karlarnas och de ogifta kvinnornas bekost-
nad. Men det var just därför, att löne-
nämnden bortsett från studieskulderna och
föreslog förhöjning endast för de gifta
med barn även i de första lönegraderna,
som den framkallade en sådan storm av
ovilja. Och efter detta lilla misslyckade
kraftprov tycks lönenämnden åter ha för-
sjunkit i dvala, medan alla lärarekårer med
stigande förbittring undra varför den ej
blir färdig.
Men ingen har så stor rätt att beklaga
detta bedrövliga förhållande som de aka-
demiskt bildade kvinnorna, ty för dem
gäller det ju inte bara en förhoppning om
att riksdagen skall bevilja en välbehövlig
löneförbättring, det gäller en redan vun-
nen rättighet, som man på omvägar svik-
ligen söker undanhålla dem. Och här är
verkligen fara i dröjsmål. Det finns många
kvinnor, som äro kompetenta till de plat-
ser riksdagen givit kvinnorna rätt att söka,
men de kunna ändå inte få dem, och
ingen frågar efter vilka svårigheter som
vållas dem därav. Vår förnämsta repre-
sentant, docenten Elsa Eschelsson, dukade
under i den ojämna striden för våra rät-
tigheter. Hade riksdagsbeslutet av år 1909
ärligt utförts genast, hade hon kanske nu
varit innehavare av professuren i civilrätt,
som så länge stått tom och till vilken
man har så svårt att få en verkligt kom-
petent manlig kandidat. Men inte ens
hennes död tycks kunna väcka de sovande
samvetena. Man fortsätter som man bör-
jat, utan att fråga efter vilka nya offer
trycket av den nuvarande olidliga situatio-
nen kan komma att kräva.
Så länge kvinnorna inte fått sin röst-
rätt, är inte mycket att hoppas. Först då
varje statsråd vet, att orättvisor mot kvin-
nor av dem kunna beivras i riksdagen
och att de öva inflytande med valsedeln
i sin hand, tycks det bli en möjlighet
för kvinnorna att vinna den mest elemen-
tära rättvisa.
Gulli Petrini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
