Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
M E R X H A
finner sig, och man känner en lust att
med tårar kyssa dessa vackra ögon som
nu fördunklas af sorg öfver den synd
och oreda som skymmer bort hennes
själs ljus, hennes kärlek, och smittsamt
antastar hennes eget hjärta! Frappant
och utmärkande framträder hos Malla
kärleken till det goda, det förträff-
liga. Jag tycker mig ingenstädes ha
sett den så ren.
Vi kände det helt tomt och ledsamt,
Agathe och, jag — Mamma är sen någ-
ra dagar i staden — då vi i går aftons
slutade manuskriptet midt uti en in-
teressant period; — och det är med
längtan vi motse fortsättningen. Wil-
helm Liljehök hålla vi riktigt af; Eva
Braunerhjelm följde vi med en tår till
hennes tidiga graf; Lagerheims skryt*)
voro vi oppgifna på; men jag hade mitt
lilla nöje af att se, här lagt för ljusan
dag, hvad jag så ofta, till min öfver-
raskning, fått se under mitt lif - egen-
kärleken och inbillskheten hos det star-
kare könet i förhållanden till det andra.
Jag har härpå haft många och märk-
värdiga exempel. Ett särskildt behagligt
intryck skänkte oss Mallas och Charlot-
te Posses sätt att taga Mallena Ratzkys
anmärkning i anledning af fattiga. Detta
är så rent och godt. Äfven njuta vi
af de inånga vackra och värdefulla qvin-
nokarakterer som förekomma; ja, goda
Malla, jag skulle ej sluta om jag ville
säga dig allt som interesserar och roar
oss i dessa Memoirer, som i lif och in-
teresse kunna mäta sig med hvilka me-
moirer som helst, under det den san-
ningsfullhet cch enkla natur, som råder
*) Memoarer I, sid. 111.
i dem, ställa dem på en originell och
visserligen öiverlägsen punkt.
Några anmärkningar mot dem skall
äfven Malla i godhet upptaga; de röra
dock blott några småsaker, och gå egent-
ligen ut på inskränkningar, som jag tror
vore verket nyttiga. Dessa äro dock i detta
häfte mycket få. Jag tror att man bör ute-
sluta ett par bref som ingenting “verka
på handlingen, och ingenting märkligt
uttala i öfrigt. Af andra bref kunde
man anföra ett par fraser, som
skulle karakterisera hela brefvet; — de
flesta af fröken Poletts bref kunde så
behandlas. Charlotte Posses bref kunde
äfven litet mera reduceras. Det är dock
i dem alltid saker, som göra nöje, ge-
nom den goda karakter, det klara och
sunda omdöme de röja. Öfvergångarne
från berättelsen till brefven kunde äfven
ske litet naturligare, eller mjukare; så
neml. att de mera sammanhänga. Myc-
ket, goda Malla, skulle jag önska ute-
slutandet af de då och då anförda bö-
nerna. Jag kan ej fullt redogöra för
mina skäl dertill. Men dessa böner stö-
ra mig, och jag känner som om deras
nedskrifvande af Malla borttager tron på
hennes verkliga andakt i dem. Den dju-
pa, innerliga andakten är ju en själens
hänryckning, en ren utgjutelse, som hjer-
tat utsänder liksom blomman sin doft,
och som icke kan fasthållas mer än den-
na utan att förlora sin äkta skönhet,
sin renhet. Blott i vissa stora momen-
ter, i lifvets brytningspunkter, kan bönen
få fixeras i bokstafven, utan att förlora
sig; men då är den äfven kort, energisk;
den är en handling, ett vittnesbörd, ett
historiskt moment i Menskans lif, stun-
dom i Mensklighetens. Men då bör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
