Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ÅKGÅNG 1 APRIL ΙΘΙ4 HÄFTE VII
Över partierna.
H
alva nationen — plus 100,000 och
något mer — det är vi kvinnor.
Den andra hälften går nu till val i en
för hela folket riksviktig fråga, ja, som
det tusen gånger i dessa dagar i tal som
skrift understrukits, i själva livsfrågan. Från
detta avgörande äro vi uteslutna. Så myc-
ket mer befogat att några ord därom sä-
gas från kvinnohåll.
Den våldsamma inre kris, som vårt land
för närvarande genomgår, berör oss kvin-
nor på ett alldeles särskilt sätt. Jämte den
politiska spelar vår speciella kvinnostånd-
punkt in. Och måste det ej så vara?
Mänsklighetens uppdelande i ett masku-
lint och ett feminint element kan icke bort-
resoneras. Så måste i en del fall
intressena divergera och råka i konflikt.
Å ena sidan ha vi den djupt i kvin-
nornas natur rotade längtan efter förverk-
ligandet av bibelordet: ”Frid på jorden!”
Å den andra den nationella självbevarel-
sens krav som bjuder: ”Rüsten eder till
tänderna!” Mången tänkande kvinna torde
ha att utkämpa en strid mellan sitt etiska
samvete och det fosterländska. Genom
omständigheternas makt har det senare nu
måst bliva det som talar högst.
Försvarsintresset kan också hos kvin-
norna sägas stå i full jämnhöjd med män-
nens. Fosterlandskänslan, som är rörelsens
innersta rot, är alltså numera icke blott
en abstraktion utan en levande verklighet.
Klart ha vi för oss, att det kräves offer,
ett bland de största, större än det person-
liga — våra käraste. Redan nu ha vi
visat, att vi icke ryggat tillbaka för att i
vår mån offra vad vi kunnat för livsfrå-
gan: vår tid, våra krafter, vårt arbete, våra
medel. Ja, hur ha icke till och med de
ljumma varit mäktiga självövervinnelsen
att låta likgiltighet och en självisk mak-
lighet fara! Hur deltaga icke kvinnorna
med liv och lust och sätta sig in i dagens
frågor! T. o. m. rörande den så mycket
omtalade ”sakkunskapen” står en stor
mängd kvinnor icke efter flertalet civila
lekmän, vilkas kunskap ju närmast är byggd
på pappersteorier. Och papper har san-
nerligen nu icke saknats!
Intresset har ej heller minskats, emedan
vi hört till de uteslutnas skara, även om
för mången målmedveten kvinna det just
nu måste kännas bittert att henne förme-
nas att lägga sin röst till deras, som ha
något att säga vid avgörandet av landets
öden.
Den svåraste konflikten ligger dock i
de skarpt accentuerade partimotsatserna.
I följd av alltför väl kända händelser och
förhållanden existerar för närvarande en
hårdare tillstramad partipolitisk spänning
än någon samtida upplevat. Till och med
ett ”leve fosterlandet!” har blivit ett tve-
eggat svärd, varmed det hugges till höger
och vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
