Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 HERTHA
lifligt interesserade det mig. Söta Malla!
Du är nu långt ifrån denna tid af strid
och qval; du har genomlefvat beslutet
och dess följder; de äro döda nu, de
män mellan hvilka din lyckas vågskålar
svigtade; du har ingått i din lefnadsaf-
ton, och kan från dess skyddande skug-
gor med klarhet blicka öfver den tillryg-
galaggda dagen, med lugn betrackta dess
skiften och skickelser — — jag kan då
utan fruktan att göra dig ondt säga dig
mina intryck, min tanke; och du kan
pröfva deras riktighet. Vet du! Jag rik-
tigt häpnade och häpnar öfver att Malla
mellan Sköldebrand och Silfverstolpe
kunde tveka. Jag kan knappt begripa
att Malla ej måste bli hänförd af den
förre, ej känna i honom den rätte för
henne, den främste och förnämste bland
alla dem som gjort anspråk på hennes
hjerta. Det ligger en så stor öfverläg-
senhet i hela Sköldebrands personlighet,
sådan han här framträder; hans bref an-
das den färdiga, kraftiga mannen, en
djup men bunden värma, en innerlig
storsinnighet, en manlig skönhet, som
synes mig nästan oemotståndliga — med
ett ord jag tycker att han borde ha e τ-
ο f r a t Mallas hjerta. Hans ord och sätt
äro verkligen passionens, och, jag
bedrar mig ej, — passionen, ”den om-
töcknade, underfulla elden,” brann äfven
for honom i Mallas hjerta. Hela hen-
nes väsen lyfter sig vid hans elektriska
beröring, hennes styl får ett lif och en
skönhet (i brefven till honom) som den
förr ej haft; — hon för hans hand
till sina läppar! O Malla! Malla! Mal-
la! Utropade jag ovillkorligt här, att du ej
här kunde lära känna dig sjelf! Att
du ej hade någon som rätt lärde dig att
läsa i ditt eget hjerta, att rätt förstå dig
sjelf. Hela förhållandet med Sköldebrand
har varit mig i högsta grad interessant;
vid vissa ställen deraf har jag haft or-
dentlig hjertklappning och en ångest som
om ännu något vore att göra och hjel-
pa vid dessa’ längst utspelade scener.
Jag kan väl begripa huru pligtkänsla
och många considerationer måste för-
svåra saken för Malla, men ändå, ändå,
ändå!
Och nu Malla! ville jag väl veta hur
du ser saken sjelf. Var din decision
för D. G. S[ilfverstolpe] ett misstag,
foster af den brist af klarhet och helhet,
som rådde i ditt väsen, af din brist på
insigt att se ditt lif och väsen i förhål-
lande till lifvets och samhällets högre In-
teressen, eller, var det pligtens och om-
ständigheternas nödvändiga seger i ett
redligt och klokt sinne öfver den enskilta
böjelsen? var du dess rena, oskyldiga of-
fer? Ty offer måste du bli, då du
med minnet af en Sköldebrand i din själ
förenar ditt lif med en D. G. S. Sköl-
debrand framträder som en representant
af den verld, som Mallas djupaste sym-
pathier äro fastade vid — — kärlek och
ära, skön konst, stora interessen och
tankar, allt är med honom; han skulle
hafva infört henne i denna verld, han
hade som öfversteprest invigt den unga
prestinnan till tempeltjensten der, och el-
den i hennes hjerta och ljuset i hennes
hufvud hade fått luft och näring! O
Malla! detta syntes mig så visst, att jag
nästan grät att det ej blef så.
Men kanske har jag orätt. Kanske ha-
de här mött faror för hvilka Malla full-
komligt gått förlorad till både sällhet
och samvetsfrid. Sk—b—s kärlek till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
