Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 HERTHA
offer. Malla är i synnerhet att bekla-
ga för den brist af helhet, af bestämda
och afgörande motiver i hennes lif som
gör att hennes vilja och rigtning icke
kan få aplomb, och hon i sitt sinne’
fullhet och frid. Dock, — nu talar jag
åter efter som det ser ut för mig! Det
är mycket svårt för oss här, söta Malla,
att se hvad som är förfelat eller miss-
lyckadf i ett Menskolif. Vi äro sjelfva så
ofta som arbetarne vid Haute lisse (Gobe-
lins-tapeterne) som icke veta hvacl de gö-
ra under det de på väfvens afvig-sida
knyta tråd vid tråd efter ett gifvet mön-
ster; och först då väfven är färdig få
på dess upprullade räta sida se taflan
som de utfört. Så förefaller det mig att
det kan vara med Mallas lif, och att af
de halfheter, som der förekomma, kan
slutligen framgå ett helt och i sin sort
fulländat och förträffligt. Hvad som är
visst är det stigande interesset af taflan,
känslan af hållning och säkerhet under
alla detaljerna; och jag önskade upprik-
tigt att detta arbete, sådant det är, eller
efter en blott obetydlig redigering kun-
de en gång blifva tillgängligt för alla.
En liten episod från ett sammanträf-
fande i Stockholm denna höst berättar
Malla med fägnacl. En afton, då Fred-
rika Bremer var hos Lindblads och satt
med Adolf och Malla i den månlysta
salongen, sade hon plötsligt, ordagrant
citerande en komplimang av Lasse Silf-
verstolpe 1804: ”Fröken är vacker i
månsken!”*)
Manuskriptsändningarna fortforo. Ett
häfte skickades till jullektyr, och det är
väl om detta Fredrika skriver 29.1.44:
Ditt paket n:o 8 [sannolikt 7] läste jag
ut på en dag. Förhållandet mellan ma-
*) Memoarer II, sid. 29.
käme tillbjöd ett mig oväntadt interesse.
Silfverstolpen vinner mycket, tycker jag,
i sitt förhållande som gift man; hans
bref och hela hållning blir manligare
ehuru alltid af lika mild ton. Jag be-
känner att jag står mer på hans sida
än på Mallas i deras inbördes förhållan-
de. Mallas på allt vis haltande, ovissa
belägenhet är en verklig olycka och kän-
nes plågsam. Det förefaller mig likväl
att som Geijer äfven nyligen sade Mal-
las förnämsta olycka låg uti att hon ic-
ke fick barn och uti eget barn ett före-
mål som kunde upptaga hennes känslor,
tankar och tid. Barn hade varit mellan
henne och hennes Man en förenande
länk hvilken derförutan emellan dem
måste saknas. Allt detta oaktadt är det
dock möjligt, och mycket troligt, att
Malla i lifvet uppfyllt sin bestämmelse
genom det tysta arbetet med sig sjelf.
Geijer, då han förra gången var i Stock-
holm, sade om Malla: ”Fruntimmer af
hennes lynne och hennes lifserfarenheter
bli vanligen vid älldre år mycket hårda,
men hon blir allt mildare och mildare!”
Och om Mallas uppgift som meniska var
att rena, att förädla elden som nedlades
i hennes själ, att mildra dess lågor till
dess de blefvo skära och milda som det
eviga ljusets mot hvars källa hon går —
— se då har hon ju väl fullbordat sitt lopp
i det hon med hvar dag blir ”mildare
och mildare.” Om kampen med lifvets
oroliga, onda makter föregår allenast in-
nom eget bröst, eller på verldstheatern,
saken är i grunden densamma. Och
när vi genomgått kampen och kunna som
Freese prisa Gud
”med ljusets, mörkrets munnar”
och tacka honom för både lidande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
