Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
M E R X H A
Misme i en som vanligt lysande och vig le-
dare (”La Française” 21 mars) madame Cail-
laux’ genljudande skott i dess betydelse, dess
sociala och psykologiska förutsättningar. Hon
ser i mörderskan en representant för det
gamla omyndighetsidealet, en på blint och
dumt vis hängiven hustru, som i sin okun-
nighet om det offentliga livets hårdhänta me-
toder blir utom sig över att se sin älskling
åtgången i bladen och rusar i väg — med
en heroism, som i varje fall har något rö-
rande — för att på det primitivaste sättet
straffa den skurk — naturligtvis skurk! —
som tycktes vilja störta gemålen. Nu blev
det i stället hon själv som störtade honom,
och det kanske ohjälpligt. ”Likväl ’, säger
Jane Misme, ”vill jag inte fördöma en kvinna,
som jag har känt ljuv och intagande och som
inbillade sig göra sin plikt. Hon har sin ur-
säkt. Den ligger i den andliga prägel, som
uppfostran påtryckte och ännu påtrycker de
flesta kvinnor i hennes villkor”.
”Les Éclaireuses.” I Frankrike börjar
scoutrörelsen bland flickor ta fart så smått.
För att ge uppsving åt denna institution an-
ordnar man kurser för scoutledarinnor, till
vilka antages unga flickor över 18 år, på
K. F. U. K. i Paris.
”Helt enkelt”. På telefonfröknar förargar
sig den talträngda allmänhelen överallt i värl-
den. Till frägoavdelningen i ”La femme
belge” har insänts ett dylikt klagomål, och
den pigga klerikala tidskriften svarar så här:
”Om det efter klockan nio på kvällen är be-
svärligare att telefonera än under dagens lopp,
så beror det helt enkelt på att de kvinnliga
telefonisterna vid det klockslaget avlösas av
manliga.”
Engelska romanförfattarinnor från 1800-talets
förra hälft.
II.
Charlotte och Emily Brontë.
D
en sista återglansen af 1700-talets
rationella, ibland något satiriska
livsåskådning försvann med Jane Austen,
och systrarna Brontë föra oss in i ett
helt annat skede av den engelska roma-
nens historia. Mellan 1796, då Jane
Austen började sitt författarskap, och
1846, då Charlotte Brontë skrev sin för-
sta roman, ligger hela den engelska ro-
mantikens blomstringsperiod, och den ut-
veckling, som försiggick på dessa 50 år,
måste ju lämna djupa spår efter sig.
Det är därför en helt annan anda, som
slår oss till mötes i de Brontëska böc-
kerna, än den, som härskar i Jane Au-
stens sirliga romaner, en anda buren av
individualitetens och originalitetens själv-
hävdelse.
Den omgivning, i vilken systrarna
Brontë växte upp, hade stort inflytande
på deras författarskap. Deras far var
kyrkoherde i Haworth, en by i York-
shire, och den natur och de folktyper,
som äro utmärkande för detta landskap,
ha troget återspeglats i deras verk. Mo-
dem dog tidigt, och som fadern hade
rätt mycket av enstöring i sin karaktär,
blevo de sex barnen till stor del hänvi-
sade till varandra.
AV denna barnskara var Charlotte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
