Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 189
kvinnoemancipationen. Han rör sig visserli-
gen med fysiologiska argument för att verka
modern, men det är en överloppsgärning, ty
han har en äldre och tryggare grund att stå
på. ”Försynen” har ”i sin eviga vishet” be-
stämt kvinnan till ”mannens hjälp” och ”i
logisk konsekvens mannen till kvinnans herre”.
Detta låter höra sig, om bara inte doktorn
själv grumlade intrycket genom sina belysan-
de bilder. Förhållandet mellan mannen och
kvinnan liknas vid det mellan en chef och
hans assistent. Men kan inte assistenten säga
upp sig när som hälst, oöh har han inte ut-
sikt att själv agera chef en gång? Rankan,
som slingrar sig om eken, går inte häller bra,
ty vem är det som där håller sig med hjälp?
Men meningen förstår man ju, om den än
uttryckes bristfälligt, när känslan talar.
Vad som intresserar oss är emellertid den
oväntade vändning, med vilken d:r de Jonge
så att säga räcker handen åt sin trätobroder.
Försynen har nämligen, tyckes det, i sin eviga
vishet anordnat, att rankorna skola assistera
sina chefer vid valkampanjerna, åtminstone
de kommunala, kanske även de politiska.
Genom adressutskrivning, röstvärvning och
penninginsamling överskrida de ingalunda de
välgörande gränser, som endast ”perversa”
naturer ibland dem ävlas att undanröja.
Om ingenting kommer i vägen, så kan
man — hos oss som i Tyskland — drömma
om en framtid, då allt politiskt grovarbete —
organisering, expedition, canvassing och mis-
sionsturnéer — skötes av kvinnor, så att
männen slippa ödsla tid på sä besvärligt och
oavlönat göra. De behövde bara lägga sin
lilla sedel i urnan och inta sina fåtöljer i
rådsförsamlingarna. Såvida ingenting kom-
mer emellan.
Syndabocken. Münchengruppen av ”Tys-
ka sällskapet för bekämpande av könssjuk-
domar” höll i mars ett tvådagarsmöte, där
det bland mänsklighetens regerande del gäng-
se sexuella själslivet särdeles klart och otvung-
et uttalade sig. Prostitutionen var det upp-
ställda temat, och av de officiella talarna var
det ensamt professor Blaschko, sällskapets
ordförande, som tog till orda mot reglemen-
teringen, dock — det betonade han för att
rädda sin vetenskapliga mannaheder — en-
dast av realpolitiska skäl, för all del icke av
någon sorts antipati mot institutionen.
Friherre von Notthaft, som höll prostitutio-
nen för en naturnödvändig produkt av varje
samhälle, gav en sakkunnig och livlig skild-
ring av den prostituerade kvinnan. Hos henne
förhärska antisociala egenskaper. Framför allt
är hon arbetsskygg. Vidare är hon vin-
ningslysten, lögnaktig och orenlig,
varför hon höljer sig i skyar av parfym. Hon
är samvetslös i högsta grad, ty hon över-
för utan ringaste skrupler sina sjukdomar på
andra, och hon är outsägligt oblyg. Hon
är i de flesta fall predestinerad till sitt yrke.
Hon kan icke avskaffas, och väl är det, ty
samhället behöver henne — så tyckes i kor-
taste sammandrag friherre Von Notthafts
åskådning vara beskaffad.
Man ’kan finna det osjangtilt att bruka så
fula ord mot en samhällsnyttig varelse —
hon kunde läsa referaten, bli sårad och börja
strejk —, men ord äro munväder, och de
uppräknade snaskiga egenskaperna avskräcka
icke arbetsälskande, frikostiga, ärliga, renliga,
samvetsgranna och korrekta herrar från att
träda i den intimaste förbindelse med henne.
Vem vet om hon inte i själva verket hyser
en olycklig kärlek till dessa sociala kvaliteter
och önskar få se dem på nära håll, då hon
saknar utsikt att tillägna sig dem...
I den vitt spridda åskådning, som friherre
von Notthaft företräder, härskar en glatt över-
raskande harmonia præstabilita, som man på
andra livsområden fåfängt spanar efter. Sam-
hället behöver prostituerade kvinnor, och
se, naturen levererar alltid det önskade an-
talet som på beställning! Nej, inte hela kon-
tingenten, lite måste samhället hjälpa till:
det skapar 29 procent, som enligt Notthafts
beräkning ”falla av nöd”.
I diskussionen uppträdde fru Scheven från
Dresden och d:r Anita Augspurg som aboli-
tionismens förkämpar, och några dagar senare
inbjöd Münchengruppen av Bayerska före-
ningen för kvinnorösträtt kvinnoföreningar av
alla färger till ett protestmöte, där talarinnor
av olika riktningar fördömde den redan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
