Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 223
äro, vilka lagar vi leva under, vad vårt
yrkesarbete betyder för oss själva och för
landet, hurudan vår sociala och kommu-
nala insats är och vilka våra strävanden
äro för att få till stånd ändringar i det
ena eller andra avseendet. Att vi alla i
arbete och uppoffringar kunnat ena oss
om detta, det kommer helt visst att i alla
läger höja respekten för både oss själva
och våra strävanden.
Så har Årsta ännu en uppgift, och den
icke den minst viktiga. Där skall bli allas
vår samlingsplats i sommar, där skola vi
möta kvinnor från hela vårt land, där
skola vi taga emot de kvinnor från andra
länder, som komma för att studera våra
förhållanden, där kunna vi i lugn och ro
dryfta gemensamma intressen. Och helt
visst skall allt detta i sinom tid föra sin
stora nytta med sig. 1 denna kvinnornas
egen utställning kan inte annat än nya
livskraftiga initiativ födas och allt det
man ser omkring sig kan inte annat än
sporra till nya tag och kraftigt arbete.
Endast under stora svårigheter och
motgångar av alla slag har det lyckats
kommitterade att få Årsta färdigt. Den
tillgängliga arbetskraften har inte räckt
till här nere i Malmö, det har varit hart
när omöjligt att få ens det nödvändigaste
arbetet utfört, kontrakterade avtal ha bru-
tits, flera strejker ha uppstått och ibland
har allt sett mer än hopplöst ut. Men
genom en aldrig svikande energi och ett
outtröttligt arbete har det lyckats dem,
som burit dagens tunga, att övervinna
alla svårigheter och få Årsta färdigt.
Och nu går dagligen genom vår ut-
ställning en aldrig sinande ström av be-
sökande. Många komma undrande och
spörjande, fullkomligt ovetande om ut-
ställningens art och ändamål, andra kom-
ma fulla av misstroende, andra åter litet
överlägsna och med en aning av ett hån-
leende. Men så vitt möjligt tagas alla om
hand för att under sakkunnig ledning
kunna få en uppfattning av utställningen.
Och det är helt enkelt förvånande, hur
intresserade de flesta bli och hur tack-
samma de äro för alla upplysningar. Har
man inte förut varit övertygad om den
stora mission Årsta har att fylla, så blir
man det alldeles säkert genom att stå en
stund och betrakta de besökande, när de
komma och när de gå. Intresset har väckts,
där har såtts ett litet frö, som i sig kan-
hända innebär ett växande förstående för
oss och våra strävanden. Och detta är
just det vi mer än allt annat behöva.
Vad man först lägger märke till vid
Årsta, det är den av fru Else Dahl på
Alnarp anlagda gammaldags vackra träd-
gården. Där blomma nu förgätmigej och
gullvivor och där breder ut sig hela mat-
tor av de mjukaste penséer. I pergolan
hänga röda pelargoner, och när vildvinet
väl blir färdigt, då kommer den att verka
ännu mer inbjudande än den redan nu
gör.
Från pergolan, där flertalet bord för
det mesta äro besatta, gå vi så direkt in
i Årsta matsal. Om den är omdömet
enstämmigt, och från alla, som komma
in, hör man samma uttryck av förtjusning.
Proportionerna ovanligt väl avpassade,
väggarna i en läcker ljusblå färg, inra-
made av guldlister, för de höga fönstren
tunna vita gardiner med en aning av
blått bakom och möblerna vita. På väg-
garna porträtt, kopparstick, i antika guld-
ramar. Där sitta drottningarna Margareta
Leijonhufvud, Kristina, Hedvig Eleonora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
