Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 233
Det var dem man hade att ta reda på och
avlägsna. För sin del önskade biskopen liv-
ligt en miljon kvinnliga väljare för att få slut
på en del skandalösa missförhållanden, som
vanpryda England.
Lord Curzon, opponenternas ledare, »öppen
och ärlig motståndare» som alltid, drog de
välkända melodierna på det gamla antiposi-
tivet. Den stora massan av kvinnor önskar
ingen rösträtt. De ha inget intresse för po-
litik och äro belåtna med att deras politiska
intressen, »i den mån de stå på spel», till-
varatagas av deras makar. Den kvinnliga
egenarten lämpar sig inte för politisk verk-
samhet. Rösträtten skulle medföra olycks-
digra förändringar i könens inbördes förhål-
landen (är det utrotandet av prostitutionen,
vita slavhandeln, parasitkvinnan och familje-
slavinnan lorden bävar för?). Och tänk om
alla kvinnor gaddade sig samman och så-
lunda genomförde lagar mot flertalet mäns
vilja! (Här råkar lorden, intet anande, sank-
tionera det fundamentala rösträttsargumentet:
det går inte an, att ett kön som sådant lag-
stiftar för det andra.) Besinna vidare, att om
kvinnorna få välja till parlamentet, så kunna
de inte logiskt förvägras att ta plats där. Har
motionären dragit den slutsatsen? Och sedan
äro alla gärden uppgivna. Hur man därefter
skulle bära sig åt för att utestänga kvinnor
från domarsätena, från predikstolarna o. s. v.
fattade icke lorden. Ja, kunde man dra en
kordong kring regeringsbänken och förklara:
»Damer äga ej tillträde»?
Lord Weardale sade sig dela mr Asquiths
åsikt att rörelsen var på retur, vilken illusion
hårt skingrades av några bättre underrättade.
Lord Lytton, som öste ut skoptals med verk-
ningsfulla siffror, påpekade att ingen politisk
rörelse i landet· kunde uppvisa en sådan
blomstring. »I ingen annan rörelse träffar
man en sådan grad av entusiasm, nit, upp-
offring och andlig styrka». Denne lords an-
förande var det märkligaste under debatten,
genom sin rika saklighet och sin patetiska
värme. Som bror till lady Constance Lytton,
suffragettmartyren, kunde han tala i tragiskt
upphöjd ton om den krigiska rörelsen, »detta
beklagliga slöseri med tapperhet, hängiven-
het, heroism och självuppoffring», som han
sett på så nära håll, hos en som han »älskade
och beundrade». Han kände det som ett
sorgespel, att dessa sällsynta och dyrbara
gåvor, bland det bästa nationen äger, skulle
så gå till spillo. Fördenskull ämnade han
aldrig slappna i sin strävan för det krav,
vars förverkligande ensamt kunde göra slut
på denna olycka.
Biskopen av Oxford förkunnade, att det
icke finns »någon kår av mänskliga varelser
ädlare, kapablare, insiktsfullare och bättre
rustad för rösträtt än bland de kvinnor som
gå främst i rösträttskravet,» och han begrep
inte, hur någon, som tagit del i det so-
ciala arbetet i England, kunde avvisa deras
fordran.
Motionären och lord Courtney angrepo
opponenterna i deras allra svagaste punkl:
»partiernas springflickor» (för att bruka Es-
seldes odödliga slagord). De påminde om
hur innerligt gärna antisuffragisterna se, att
kvinnorna ägna sig åt politik, ta (deras) parti,
bilda politiska organisationer, agitera i bla-
den, hålla tal samt gå ut på vägar och stigar,
ur hus i hus för att resonera med valmän,
övertyga, locka, tubba och så gott som släpa
dem till urnorna. Dessa olönade herdinnor,
som mota in valboskapen, ha i England se-
kelgamla traditioner, och sålunda är det en
mycket smal remsa mark rösträttsfienderna
där ha att stå på.
Lord Crewe, regeringens representant, till-
kännagav, att han ämnade rösta nej, men
önskade inskärpa, att detta var ett rent (libe-
ralt) partivotum. (Här skrattade lorderna,
säges det, och vi göra så med.) För egen
del hade han aldrig tagit parti vare sig för
eller mot. »Jag betraktar denna motion som
en rent konservativ (!) åtgärd och sålunda av
den sort, som jag inte är van att rösta för».
• Varpå lord Lytton replikerade, att han
»aldrig hört en skamlösare och oförsyntare
(shameless and unblushing) expo-
sition av cynism än den ädle markisens.» C
Huvudintrycket av lordernas diskussion,
ur vilken här några poänger framplockats, är
ganska tillfredsställande. Det märks, att
denna höga församling känner på sig vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
