Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA. 235
att tillse detta — men i konkurrensen böra
de som sagt hållas uppe. Detta dilemma för-
tjänar väl att dryftas i mången metafysiskt
grundad avhandling av allvetande och stränga
tänkare.
En skribent F. Holbach i La femme
belge (april) anser det redan bevisat, att
kvinnorna icke duga till de gängse universi-
tetsstudierna. Att så förhåller sig framgår
därav att männen dra sig för intellektuellt
utbildade kvinnor till den grad, att dessa, om
de vilja göra lycka, måste i umgänget för-
dölja sitt vetande, dämpa sin tankestyrka.
Detta är avgörande. »Den instinkt som säger
mannen vilken kvinna han bör undvika och
den som lär kvinnan att behaga mannen äro
säkra vägvisare av övermänskligt ursprung,
inför vilka förnuftet har att böja sig.» Så där
fint kan bara en katolik uttrycka det, kättarna
exponera samma mening på plumpare rnanér.
Orsaken till att akademisk bildning miss-
klär kvinnorna ser författaren däri, att all ve-
tenskap är männens verk, manlig i sina me-
toder, sitt innehåll och sin riktning.
Men då det nu onekligen finns ett stort
antal begåvade kvinnor, som törsta efter in-
tellektuell utbildning, så måste det ju i en
välsorterad världsordning kunna upptäckas
något objekt som motsvarar detta spontana
krav. Det bör kunna skapas en vetenskap-
lighet som är kvinnlig i sitt väsen och sina
vägar. Alla läroböcker, i historia, filosofi,
naturvetenskap, ja i alla fack, böra omarbetas
totalt, så att de passa för det kvinnliga upp-
fattningssättet, vilket radikalt skiljer sig från
det manliga (förf. nämner inte vilka som skola
utföra dessa översättningar, men det måste
väl vara hermafroditiska professorer, ty de
kvinnliga förstå ju inte originalen och de
manliga kunna inte det språk, till vilket de
skola tolkas). När man sålunda får två skilda
arter av vetenskap, kunna bägge könen ägna
sig åt var sin utan att genera varandra, utan
att mötas och trängas. Och när dessa man-
liga och kvinnliga akademici räkas ute i livet,
blir deras konversation ingen lärd dispyt utan
ett harmlöst »goddag—yxskaft!», föreställa
vi oss.
Så här skisserar förf. kvinnans attityd inför
vetenskapen: »Hon ser tingen annorlunda
än mannen, särskiljer andra fakta och grup-
perar dem annorlunda. Hon kan icke isolera
verket vare sig från mänskan som frambragt
det eller från dess sociala följder i gott och
ont. Vetenskapen ter sig för henne som
ett vidlyftigt själsäventyr, fullt av liv, där
fakta få värde av det gripande de innebära
genom upptäckarnas mödor, lidanden och
fröjder och genom det goda de kunna bi-
draga att skänka mänskligheten.»
Om denna genialt vida syn på veten-
skapen är kvinnornas egendom, låt oss då
genast upprätta kvinnliga universitet, men
lämna männen tillträde till dem, på det icke
den manliga vetenskapen med de konstlade
distinktioner mellan fakta och mänskor och
den själsliga torka, som Holbach tillskriver
den, må råka för långt på efterkälken. . .
Från dessa sentimentala teorier och uto-
pier av en okallad vänder man sig med
glädje till en vederhäftig och utomordentligt
innehållsrik uppsats av doktor Marie Bernays,
Die deutsche Studentin, i Neue
Bahnen (n:r 9 och 10). Börjande med en
storlinjig översikt av den tyska kvinnobild-
ningens historia behandlar författarinnan på
grundval av statistiska undersökningar och
intim kännedom om mänskor och förhållan-
den den tyska studentskekårens utveckling,
studievägar och framtidsutsikter.
Den tyska studentskan är liksom mänskan
ett sent begrepp i historien: hon daterar sig
från 1900. Men har redan genomlupit en meta-
morfos, vilken vi häruppe med vårt försprång
av årtionden kanske knappast riktigt hunnit
med. Marie Bernays’ beskrivning på de
huvudtyper, som under olika skeden av denna
korta period stigit i förgrunden, kunde lika
väl vara hämtad från Uppsala — vi hälsa
dem med ett igenkännande leeede.
»Den första generationens studentskor voro
genomträngda av sin saks stora betydelse,
fyllda av en vaken ansvarskänsla, fast be-
slutna att tillvarataga de ofta genom yttre
och inre strider tillkämpade intellektuella pri-
vilegierna och visa sig dem värdiga.» De
utgingo från kvinnorörelsen och förde den
vidare. Men efter några år blev det fashio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
