Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 HERTHA
Vår rösträttsfråga
F
ör elfte gången har frågan om kvin-
nans politiska rösträtt behandlats av
vår riksdag, och ännu en gång har den
fallit på Första kammarens motstånd.
Det har skett i en tid av största oro och
bekymmer för hela världen, då olika
länders organiserade kvinnoföreningar,
däribland vårt lands, i känsla av vad
som i dessa orostider kräves av alla lan-
dets innebyggare, för tillfället nedlagt
sina speciella strävanden. Ty ehuru
de av kvinnorna framförda önsknings-
målen äro av dem uppställda för att
rätten och hela folkets väl därigenom
skola främjas, känna kvinnorna till fullo,
att ingen kraft nu får splittras och att
nu kräves, att allas ansträngningar kon-
centreras mot ett enda mål. I ögonblick-
lig, stark solidaritetskänsla, som med-
lemmar av folk, som fått de tyngsta
bördor att bära, ha de därför trätt in
i ledet och tagit upp sin del av arbetet
för nationen i denna kritiska tid.
I de dagarna är det, som vårt lands
riksförsamling ännu en gång ställt oss
kvinnor utanför politiskt medborgarskap
och samhörighet under ansvar med
nationen.
Liberala samlingspartiets den 1 juli
väckta förslag om politisk rösträtt och
valbarhet för kvinnor, som av konstitu-
tionsutskottets vänster tillstyrkts, avslogs
lördagen den 22 aug. av Första kam-
maren med 76 röster, mot 46 för bifall.
I Andra kammaren gick utskottets för-
slag, som väntat var, igenom, med 107
röster mot 87. Sju sedlar befunnos vara
rullade utåt och måste av denna grund
kasseras.
vid årets riksdag.
Debatternas enda överraskande mo-
ment — av naturliga skäl kunde inte
gärna något nytt förebringas vare sig från
vänners eller motståndares sida — var
justitieminister Hasselrots energiska upp-
trädande i Första kammaren förfrågan.
Som bekant hade regeringen vid den
nya riksdagens öppnande på våren ej
upptagit vår fråga bland dem, som kom-
me att av regeringen föreläggas riks-
dagen. Justitieministern talade också en-
dast från sin egen personliga ståndpunkt
för att gripa, som han yttrade sig, det
sannolikt enda tillfälle, som erbjöd sig
för honom att i Första kammaren säga
sin mening i denna stora fråga.
Hr Hasselrots anförande var en den
varmaste vädjan till kammarens leda-
möter att ge de svenska kvinnorna de
rättigheter som deras nordiska systrar
redan fått eller stå i begrepp att få. Han
frågade om kvinnorna förut missbrukat
de rättigheter, som givits dem, om de
ej skött de tjänster de beklätt, om de ej
fyllt sina uppgifter som stadsfullmäktige.
Han menade, att själva det sätt, varpå
kvinnorörelsen förts, den sans, som
präglat den, väl vore ett bevis för att
kvinnan är mogen för den politiska
rösträtten. Och han vågade säga, att
rätt är rätt, även om partiintresset inte
talar därför.
För vår sak talade vidare i de båda
kamrarna hrr Hellberg, Skarstedt, Edén,
Pettersson i Södertälge och Lindhagen.
En underlig motståndare var hr Boberg,
vilken icke ens blev refererad i sitt eget
partis större tidningar. Förmodligen skäm-
des man så pass för den minst sagt enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
