280 (Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280 HERTHA
witz. Vila och ro — som om intet mera
hände i världen. Endast att vi varje dag
råka våra österrikiska vänner, Rosa May-
reder med man, som hålla till på Weis-
ser Hirsch. I massan av de många
slaverna, som hängivet bruka dr Lah-
manns kurmetoder, bilda vi en liten ger-
mansk koloni, som troget håller samman.
Den dag vi skildes från våra öster-
rikiska vänner, den 23 juli, överlämnade
Österrike sitt ultimatum till Serbien; de
visste inte av något skäl för att ändra sin
förut uppgjorda plan att tillbringa fyra
veckor i Südtirol.
Vår väg gick till Leipzig och "Bugra",
den stora internationella bokkonstutställ-
ningen.
Mittemot varandra vid Nationernas
gata lågo Österrikes och Rysslands pavil-
jonger. Litet längre bort Frankrikes.
Tyskland dominerade det hela.
Det kolossala Völkerschlachtdenkmal
på sin konstgjorda kulle reste sig bakom
utställmngsområdet. En kall, blåsig dag
voro vi däruppe, vi följde med skocken
in i Ruhmeshalle, det väldiga rummet
inne i monumentet. Vaktmästaren höll
sitt vanliga, inlärda tal om den vunna
jättesegern. Uppe på galleriet sutto fyra
jättar av sten — symboliskt på vakt om
Tysklands ära och frihet.
Bland "Bugras" kulturskatter glömde
man snart, att man gick på tredagar-
slagets mark.
Någon dag senare reste vi till Hei-
delberg.

Den gamla staden vid Neckar! Där
låg den med sin långa gata, sitt gamla
torg. Neckar brusade och sjöng, och
uppe på höjden hade den kända teater-
dekorationen svept s:g i ett rostblått dis,
som gjorde den förnämt skön som en
drömsyn.
Naturligtvis hamnade vi i Scheffelhaus.
Var skulle vi bo, om inte där man har
den mest bedårande utsikten’ i hela Hei-
delberg, där, varifrån man kan följa de
nyckfullt skiftande synerna av slottet i
olika dagrar, där Neckarbruset aldrig
tystnar dag eller natt. Och där Karl
Heinz verkligen har älskat sin
Käthe; för sex mark kan man få bo i
den autentiska Karl-Heinzdubbletten och
beskåda porträttet av Henrik den fem-
tonde (eller sjuttonde vilket det var) av
Reuss-Köstritz. Och uppasserskan på
Scheffelhaus heter naturligtvis alltid Käthe.
Men hotellet heter Scheffelhaus, därför
att Scheffel brukade hålla till där med
sina vänner, och det är fullt av Scheffel-
autografer och reliker.
Det är livligt på Heidelbergs gata.
Man står i grupper på trottoarerna. Över
allt lysa studenternas brokiga kårmössor.
Fram och tillbaka böljar mängden av
mänskor i den mörknande kvällen. Det
är en oro — och ändå ett lugn — som
vi inte förstå oss på. Vad är på färde
i den gamla studiestaden?
* .
Tar man spårvagnen utanför Karlstor,
kan man åka i ett sträck den underbart
vackra vägen längs Neckar till Neckar-
gemünd. Då är man på väg till Dils-
berg, en otrolig liten stad, med 900 in-
nevånare, uppe på en bergstopp. Stads-
muren drar sig runt det lilla samhället
ytterst där kullens branta stigning går
över i platån, på vilken staden är byggd.
Endast en smal gångstig finns det plats

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/herthatid/1914/0358.html

		Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 / 280 (1914-1915) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|