Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 323
i mera osäkra sysslor: undervisningens,
kontorets, sjukhusets o. a. Eros gör sig
påmint. Mot ett tusen ogifta män i ål-
dern mellan tjugo och femtio år svara
olyckligtvis 1,204 ogifta kvinnor mellan
sjutton och fyrtifem år. I många fall får
Eros alltså lov att beskedligt dra sig till-
baka. Där detta icke behövs, emedan
den ömma lågan händelsevis besvaras av
det manliga föremålet, blir det i alla fall,
då båda parterna sakna rika pappor, be-
kymmersamt. Den unge mannen på små-
lönsstadiet kan inte tänka på att sätta
hushåll. Flickan är nu redo att fortsätta
med sitt yrkesarbete, om äktenskapet på
detta sätt kan betryggas. Men hur ofta
göra ej de unga upp räkningen utan vär-
den! Såväl inom statsförvaltningsområden
som inom privatstyrelser är man ohågad
att ha gifta kvinnor i tjänst. Olägen-
heter kunna ej undvikas.
Sådan är situationen för nutidens bil-
dade arbetande kvinna. Icke desto min-
dre är det en ganska allmän uppfattning,
att äktenskapsfrekvensens minskning och
framför allt den sjunkande nativiteten
huvudsakligen kommer an på kvinnorna.
Professor Ernst Almqvist uttrycker nå-
got av denna uppfattning i sin broschyr
”Förhållandet mellan man och kvinna ur
hygienisk synpunkt”. Han säger: ”Den
nutida kvinnan vill nog gifta sig, men
bra många finna havandeskapet samt
födandet och uppfostrandet av barn yt-
terst betungande. Då den gifta kvinnan
finner havandeskapet för besvärligt, ver-
kar detta på släktet på samma sätt som
då suggan uppäter sina ungar”.
Att havandeskapet verkar betungande
är annars ett medvetande som inte upp-
kommit i nutiden. Redan i förkristen tid
hände understundom att kvinnan fick
lämna livet i gengäld för en i världen
nyinträdande. Individen har just ingen-
ting betydelsefullare att riskera.
I Preussen avledo åren 1816—1875
ej mindre än 363,624 kvinnor i barn-
säng. Inte ens koleran hade krävt lika
många offer. Och månne krigen gjort
det? I det hittills blodigaste, det fransk-
tyska 1870—71, stupade 40,000 tyskar.
Staterna få lära sig att icke igno-
rera sådana siffror som 363,000, då det
gäller kvinnor, och endast minnas som
värdefulla de siffror, som röra män.
Professorn har utom statsnyttan av
många födelser inom ett äktenskap ännu
ett plausibelt skäl för ymnigheten. Han
säger: ”Så länge kvinnan har tillräckligt
att tänka på i barnkammaren, så har man
i de allra flesta fall kunnat lita på hen-
nes plikttrohet. Då hon däremot vid 25
års ålder upphör att föda barn, så måste
hon skaffa sig andra intressen, som i lika
hög grad fylla hennes själ, som de upp-
växande barnen gjorde under föregående
generationer”. I många fall blir det kur-
tis och otrohet i stället, säger professorn.
Och — vi tro honom. Ty alla kvinnor
kunna ej vara dygdemönster. Men det
permanenta havandeskapets förträfflighet
som livvakt på dygdens väg skall nu-
tidens med rika andliga resurser utrustade
kvinna svårligen acceptera.
Vilken nationallycka om de gamla ti-
derna kunde återkomma, då gifta kvinnor
kontinuerligt under 25—30 års tid kunde
sätta ett tjog avkomlingar i världen, fast
10—12 av dessa helt omedvetna fingo
sin plats i mullen! I den tavlan finns
onekligen reminiscenser av släktet sus,
som professorn så smakfullt bringat i åtanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
