Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H E R. X H A 327
der, vilka komma hit och studera lärans
urkunder på avlånga blad av guld och
elfenben. Här finner man även bilden
av den Helt Upplyste i kristall och rubi-
ner av 15 centimeters storlek, och medan
jag vandrade där, hade jag ännu sinnet
fullt av en omöjlig bok om buddhismen
och mitt älskade Birma.
Denna boks hjältinna hade nämligen
gått där några år före mig, och dess hjälte
likaledes, ehuru ej på samma gång som
hon. Saken hade ingenting märkvärdigt
i sig, men nu gick jag och språkade med
dem båda, av vilka den ene, da Costa,
redan var död. Alltid skulle vi tala om
buddhismen, och min hjältinna — i verk-
ligheten en förtjusande ung kvinna, som
studerat medicin i Dublin hade givit
mig många upplysningar om dess tolk-
ning i Indien. På Ceylon var läran långt
ifrån att äga samma renhet som i Birma,
och man behövde blott kasta en blick på
singhalesen, som visade oss omkring
bland Kandis helgedomar, för att förstå,
hur oberörd han gick bland allt detta.
Det var en vacker ung man, med sam-
ma fina drag som vi beundrat hos hans
landsmaninnor och klädd ungefär som
birmanerna i vit linnetröja med ett fot-
sitt sidenstycke knutet om höfterna. Vi-
dare hade han huvudet prytt av en stor
rund sköldpaddskam och det långa håret
samlat i en knut i nacken, men mer än
yta och form kunde man icke upptäcka
hos honom. Intet liv i uttrycket och intet
av denna naiva andakt, som är så rö-
rande hos birmanerna, såväl bland män
som bland kvinnor.
Vår singhales gjorde närmast intryck
av en vacker mannekäng, som kunde gå
och röra sig. Det var det hela, och sam-
ma uppfattning fick jag av vår vägvisare
i Peradenias världsberömda botaniska
trädgård. Där hade dock ställets direktör
ställt en ung inföding, som fått europeisk
uppfostran, till vårt förfogande. Denne
berättade oss ganska märkliga ting om
små glasklara gröna ormar, som man om
morgnarna kunde hitta i en liljas kalk
och vilkas bett var döden. På mig gör
dylikt alltid ett visst intryck, men för öv-
rigt kunde dessa historier lika gärna ha
kommit från en fonograf, så föga ande
och personlighet förnam man bakom
orden. ,
Vad som var säkert är att Peradenias
banian-, teak- och brödfruktträd, dess ko-
kospalmer och dess tamarinder berättade
mig mycket mer än denne vägvisare, fast
de voro gamla bekanta till mig från vis-
telsen i Birma.
Något som jag däremot icke sett på
flera år och som fyllde mig med förtjus-
ning var en knippa blåklint, vilken vi
funno på vårt frukostbord den första
morgon vi slogo upp våra ögon i Nu-
wara Ellia. Det var i maj 1903, och
jag kan ännu känna luftens friskhet och
solens milda glans. Mild tyckte jag då.
Nu skulle jag kanske inte tycka det, men
vi kommo ju ifrån Rangoon, där man
känner sig gå svept i hetta som i ett täc-
kelse. Vid landstigningen i hamnstaden
Colombo hade solskenet redan förefallit
mig ljuvt nästan som i Europa, och i
Nuwara Ellia gick man från glädje till
glädje.
Själva sanatoriet ligger i en dal, var-
ifrån man har utsikt över Adams Pik,
där Noaks ark säges ha strandat efter
syndafloden. Platsen genomkorsas av vita
vägar, och i detta ögonblick håller jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
