Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 HERTHA.
besvärat sig över och milt tillrättavisat dessa
otidiga moralister, som plötsligt ha upptäckt,
att det i mängmiljonstaden Berlin finns ett
antal påfallande utstyrda damer, som lysa upp
kaféerna Unter den Linden och förlusta sig
i danslokalerna. Det är verkligen starkt att
i dylika väsen se typiska representanter för
Tysklands kvinnor i samma stund som dessa
för världen uppenbara en kraft att offra och
verka, som väl måste tillerkännas hjälterang.
Vad som är typiskt är emellertid denna
hetskampanj, och det är fördenskull vi om-
nämna ömkligheten. Den seden är gammal
men väl konserverad att urladda nervösa
spänningar och misshumör i generaldomar
över kvinnokönet.
Mänskor och hästar. I en artikel (Frau-
en k a p i t a 1 27 sept.) om det outslitliga na-
tivitetsproblemet, som i Tyskland bör vara
hett brännande nu då mortaliteten ombesör-
jes i så stor stil, nagelfar Martha Voss-Zietz
de makthavandes tafatta metoder för folkök-
ning. Bland de mångfaldiga av vederbörande
förbisedda olägenheter, som motverka den
åtrådda ökningen av krigsmaterial, nämner
hon även barnmorskornas ringa antal, torftiga
utbildning och dåliga löner. I östra Tyskland
finns det distrikt, där 40,i proc. av förloss-
ningarna försiggå utan examinerad hjälp. När
riksdagen en gång lät förmå sig till att anslå
en summa för bättre utbildning åt dessa stats-
viktiga funktionärer, svingade den sig upp
till 100,000 mark. I samma session bevilja-
des 16 miljoner mark till hästavelns befräm-
jande.
Två slags patriotism. Nationalkritik är
en hjältebragd i tider då den nationella själv-
berusningens fara hotar. I »Neues Frauen-
leben» (1 okt.) talar dr Christine Touaillon
med sin nobla och besinningsfulla stämma
om Wahres Deutschtum. Ȁr kriget
verkligen en så stor uppfostrare?» frågar hon.
«Ack nej, det är bara en väldig despot; dess
språk känner endast ja eller nej, antingen —
eller. Vad som finns i en mänska, ett folk
plockar det fram, men när det goda har upp-
fyllt sitt ändamål, kastas det likgiltigt åt si-
dan.» Det gäller för tyska folket att vara
stort icke blott på sin tillvaros festliga höjd-
punkter utan i sitt jämna vardagslag.
Ingenting är hinderligare för denna stor-
hets utveckling än den oäkta tyskhet, den
otyska patriotism, som nu larmar med sina
trumvirvlar. Den fordrar, att Tyskland i språk
och dräkt, i konst och vetenskap, i handel
och vandel skall omgärda sig med en kine-
sisk mur, som utestänger all främmande be-
smittelse. Dessa purister förstå icke sitt folk,
de känna icke igen tysk konst när de få se
den. Tyska diktare äro för dem sådana som
tala direkt om tyskhet. De ana inte, att
Goethes Tasso och Iphigenie äro så tyska
som något kan vara. De döma endast efter
yttre kännemärken.
Det hör till tyskhetens djupaste väsen att
fatta och skatta all främmande egenart. Ge-
nom denna mottaglighet riktar och fördjupar
den sig själv, under det den riktar hela värl-
den som den enda stora förmedlaren.
Som alla dygder har även denna sin från-
sida: underskattningen av det egna, men det
felet torde vara på retur. Ett vida svårare lyte
är, menar författarinnan, »den brist på mora-
liskt mod, som så sällsamt avsticker mot vårt
folks fysiska mod. Vårt hopsjunkande inför
furstar och adel, inför kyrka och myndigheter,
inför rikedom och titlar utsätter oss med rätta
för andra nationers bespottelse. Om vi ock-
så i fredstid vilja vara ett stort folk, måste vi
lära oss att stå upprätta och akta oss själva.»
I samma anda uttalar sig Gertrud Bäu-
mer i Die H i 1 f e (17 sept.). »Till tidens
själsliga faror» räknar hon »en småborgerlig
tysk patriotism». Hon opponerar energiskt
mot det någon gång förekommande maneret
att, när någon nämner t. ex. fransk kultur, med
affekterad förvåning fråga: »Vad är det för
något?» Sådant må brukas i andra, mindre
instruerade länder, men i Tyskland är det na-
turstridigt.
»Patriotismus ist sehr schön; man muss
aber Mass halten können», hörde vi ur en
högvälboren ung tyskas mun mitt under mo-
biliseringsdagarnas högspänning. Hos mäng-
den yttrar sig patriotismen gemenligen som
hat. Det är hjärtstärkande att se den under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
