Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H K 1< T H A 340
bland hans bästa stycken, kan se ”att
kärlekens känsla inte är den, som han
djupast trängt in i.”
Även breven visa stundom, vida tyd-
ligare än dagboken, hur intensivt hon
kunde reta sig pä sin kunglige svåger,
såsom efter en vidlyftig skildring av en
obetydlig misshällighet i oktober 1782 på
Gripsholm: ”Om han en gång blir på
gott lynne, skall jag betala honom dub-
belt upp för detta äventyr, fast på ett
skämtsamt sätt, för att åtminstone visa
honom, att det varken är ett nöt eller
ett barn han har att göra med.”
De olyckliga förhållandena inom kunga-
familjen äro i breven aldrig föremål för
några vidlyftigare meddelanden — Sophie
var i alla fall fullt à jour med vad som
där passerade. Och någon gång är her-
tiginnan till henne vida mera tydlig än i
dagboken, där hon aldrig bestämt uttalar
sina åsikter om drottningens förhållande
till Munck, utan nöjer sig med att fram-
hålla att man troligen aldrig kommer att
vinna full klarhet, då inga bevis kunna
framläggas. Följande märkliga uttalande,
naturligtvis i chiffer (Gripsholm 7 januari
1778), är det ju emellertid omöjligt att
misstaga sig på:
”Tänk dig, att drottningen är värre med
Munck än någonsin, hon gör ingenting
annat än ser på honom och ger honom
hundra miljoner ögonkast; jag har själv
sett det, det är avskyvärt.” — — —*)
Kronprinsens födelsedag, den ohyggliga
1 november samma år, har hertiginnan
* I originalet: —––– imagine ce que la
reine est pire avec Munck que jamais elle ne
fait que le regarder est lui jete cent million
d’oeuillate voila ce que j’ai vue moi meme
’cest affreux. — — —
kl. 5 på aftonen i en liten brevlapp ”vid
Sophies bröst, hennes enda väns”, sökt
den tröst, som eljest fattades henne. Bil-
jetten ger emellertid intet nytt utöver dag-
bokens mycket vidlyftiga meddelanden om
själva den tragiska katastrof, som fram-
kallades av änkedrottningens öppet uttala-
de misstankar om den nyfödde prinsens
börd.
Först ett helt år efteråt förekommer en no-
tis, som vidlyftigt kompletteras av dagboken,
nämligen att hertiginnan med kungen haft
ett egendomligt samtal, som kommit hen-
ne att tro, att en försoning kanske skulle
vara möjlig mellan honom och hans mor.
Sophie ställde sig emellertid skeptisk och
fick utan tvivel rätt. I grunden trodde
ingen av dem på honom; ”som han säl-
lan är uppriktig”, skriver Charlotte en
gång, ”vet jag inte heller om han är det
i detta ögonblick” — det gällde då just
en liten artighet mot Sophie.
Den 29 september 1778 berättar her-
tiginnan, att kungen skickat efter Tusen
och en natt till förströelseläsning i Karl-
stad mitt under brinnande försvarsrörelse
mot danskarna — ”jag har nästan skrattat
mig fördärvad däråt”, tillägger hon, men
det vill hon inte skall berättas om henne:
”Han är olycklig, och så länge det står i
min makt att låta honom finna tröst i
sin familj, måste jag laga så, att han fin-
ner det och att det inte är den, som be-
tungar honom.”
Som man ser, förnekade sig hennes
goda hjärta aldrig, även när det gällde
Gustaf III, som hon övervägande var an-
tipatiskt stämd mot, om hon också på
samma gång halvt motvilligt beundrar
honom.
Rörande hans förhållande till modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
