Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 365
rooms och fordra en ringa plats i det stora
rike, som »kvinnans sfär» plötsligt har utvid-
gats till. Naturligtvis bära de sig bakvänt
åt, stjäla arbete från dem det tillkommer och
hantera fattigvård med den borne kapitalis-
tens fräna oförstående. De verkliga arbetarna
jaga hälst dessa amatörer tillbaka till deras
hålor, ty, som det heter i The Women’s
Industrial News (oktober), »passiv
okunnighet är mindre farlig än aktiv sådan».
Kanske ha de dock blivit lite för hårt till-
rättavisade; alldeles ogagnelig är väl icke ens
deras insiktslösa strävan och sinnelaget bil-
dar en förmildrande omständighet. Som The
Common Cause (9 okt.) godmodigt an-
märker: »Det är omöjligt att inte tycka synd
om dem som började med att sy skjortor,
funno att det var en galen sorts skjortor, för-
sökte med en annan sort och slutligen fingo
höra, att det var brottsligt att sy skjortor alls».
Londons School of Economics
försöker nu sprida kunskap om grunderna
för effektiv hjälp i kristider genom en serie
föreläsningar av två beprövade sociologer,
mr C. M. Lloyd och mrs Rackham.
Engelsk frihet är trots allt ingen 1700-
talsfabel. Den är ett helt konkret och levande
ting, med skarpt nationella drag, omöjligt
föl; export. Den ligger inte i medvetandets
djup som en kostlig skatt att ruva över, den
pulserar i lynnet och maneren, färdig till dag-
ligt bruk. En munter uppstudsighet mot fast-
slagen ordning hör till ordningen, överheten
är en bekvämt anbragt tavla att skjuta till
måls på, även om pianisten gör så gott han
kan, revolutionära gester organiseras till in-
stitution. Dessa ränder sköljas inte bort av
krigets blodiga våg.
Women’s Freedom League ger
allt moraliskt och materiellt understöd åt
denna kamp, som den anser att Englands
heder fordrar, men det faller den inte in att
uppge sin speciella kamp, i vilken som sta-
digt moment ingår skattevägran. En insän-
dare i The Vote, som undertecknar sig
»Ihärdig skattevägrare», föreslår att beloppet
regelbundet skall tillsändas någon krigshjälps-
organisation med påskrift: »Pengar undan-
hållna regeringen»’. Utmätning med auktion
blir ju alltid följden, men det är just vad
man önskar sig, ty av dessa tillfällen gör
man glada propagandafester med folksamling,
skämtsamma attraktioner och tändande tal
över den svårvederläggliga maximen: No
vote, η o t a X, och de som inte få skrat-
tarna på sin sida äro maktens arma utövare.
Fortfarande kan ingen minister stiga upp
och hålla ett vädjande patriotiskt tal, utan att
dessa okuvliga franctireurer, ehuru själva full-
komligt ense i den fosterländska grundstäm-
ningen, med vässade pennor pricka hål i hans
fraser. Det erkännes, att herrarna för ögon-
blicket sköta sig oväntat väl, men därför skall
ingen synd varda dem förlåten. Man rullar
sig inte i stoftet för en man, som utger sig
för snickare, om han kan göra ett passabelt bord,
påpekar Nina Boyle; varför skall man då falla
i hysterisk extas över en välavlönad och med
rika hjälpmedel utrustad regering, om den
vid något tillfälle utför vad den åtagit sig?
Alla utdragande hjältar skänka de tack och
välsignelse, men till värvning låta de icke en-
gagera sig. De instämma icke med de lidel-
sefulla tidningsinsändare, som uppmana Eng-
lands unga flickor att utöva föraktets milda
påtryckning och att inte spela tennis eller gå
ut och gå med den yngling, som skolkar
från fanorna. De vänta som Nelson, att varje
man gör sin plikt, men de anse det inte pas-
sande att påminna honom om det.
De befinna sig, vad utrikespolitiken beträf-
far, i samma paradoxala läge som många goda
mänskor i de andra stridande länderna: krig
är under alla förhållanden ett brott — ingen
kan hata det hetare än de1—men just d e 11 a
krig, ehuru konsekvensen av en serie statsman-
nasynder på alla håll, kan föras med rent
samvete och blanka vapen. Om »vår fiende»
tala de sällan, dämpat och i förbigående, men
det hörs igenom, vilka rysliga historier de ha
läst i sina blad om tyskarnas kosackiska
krigföring. Nationshat är dem främmande,
folken, mena de, ha ingenting otalt med var-
andra, och när de allierades väldiga krigs-
makt har lyckats befria »Tyskland, detta
olyckliga land», från vidundret militarismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
