Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 HERTHA
walesisk sällskapsdam och en engelsk lä-
kare, doktor Meryon, som sedan skildrade
hennes liv och hennes resor. I övrigt
hade hon en hel liten svit, som väx-
te på vägen österut. Etter åtskilliga även-
tyr hamnade hon i Syrien, och det var
bland Palmyras ruiner hon först trädde
i förbindelse med beduinerna och, efter
vad det sades, köpte sig auktoritet över
ett stort beduinläger genom en riklig
penninggåva till scheiken. Slutligen slog
hon sig ned bland de halvvilda stammar-
na på Libanon. Paschan i Saint-Jean
d’Acre avstod åt henne ruinerna av ett
gammalt kloster och byn Dahar-Djoun,
belägen på en kägelformig kulle och be-
folkad av druser. Här byggde hon ett
antal hus, omgivna av en trädgård och
en stark yttermur som en medeltida fäst-
ning. Där inom framlevde hon sina år
i orientalisk lyx och i Österlandets tradi-
tionella sysslolöshet — hon läste varken
böcker eller tidningar, låg mest på en
soffa och rökte, uppassad av en skara
slavar, vilka hon ansåg som sitt livs plå-
goris men ej kunde göra sig av med.
”Tänk på min rang!” svarade hon sin
doktor, då han föreslog henne att skicka
av de värsta.
Här i sin majestätiska isolering syssla-
de hon med intriger mot landsändans
brittiska konsuler, vilka hon föraktade med
en engelsk aristokrats förakt för de kom-
mersiella intressena, stimulerade druserna
till uppror mot Ibrahim Pascha och sökte
stärka sultanens vacklande centrala myn-
dighet. Under några år härskade hon
nästan med despotisk makt och betrakta-
des med vidskeplig fruktan av befolkning-
en, ryktena om hennes rikedom och höga
rang, den ståt hon utvecklade och kanske
framför allt hennes personlighet, hennes
bjudande gestalt, hennes mod och vilje-
kraft — detta skapade kring den främ-
mande kvinnan en atmosfär av höghet,
som troddes härröra ur en mystisk för-
ening med Allah själv. Om hon också
icke delade denna uppfattning, tycks hon
i varje fall ha gjort allt för att uppmunt-
ra den.
Många gånger under paniktider, då för-
följelse hotade européerna i Syrien, flydde
de till Dahar-Djoun för att söka beskydd
hos Lady Hester. Så t. ex. efter slaget
vid Navarino.
Så småningom hade hon anlagt orien-
talisk manlig dräkt och antagit fullt ös-
terländska vanor. Hon älskade att exer-
cera med sin talrika tjänarskara, som hon
helst rekryterade bland syrierna, ty visser-
ligen fann hon dem snuskiga och tjuv-
aktiga, men de funno sig i en fullständig
underkastelse och behövde inga bestämda
timmar för sömn, vilket hon satte värde
på. Hon hade en sträng kodex för de-
ras uppförande och tålde ej att de drogo
på munnen i hennes närvaro eller läto
märka, att de förstodo något av vad som
sades eller gjordes. Trots flitiga slag av
en sorts klubba hon för detta ändamål
ständigt hade bredvid sig fick hon dock
aldrig den disciplin bland sina slavar hon
önskade, och hon klagade ständigt över
hur försummad hon blev. Efter sällskaps-
damens död hade hon ingen europé i
sin omgivning.
Rykten om hennes liv spredo sig na-
turligtvis till det kultiverade Europa, och
varje resande i västra Asien, som kunde
finna någon rimlig anledning att avlägga
besök hos henne, styrde sin väg till Li-
banon för hennes skull. Men hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
