Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 HERTHA
där fanns, utom den av de båda Thek-
lorna bebodda delen av våningen, ytterli-
gare två små rum, skilda från de övriga
genom en av ett skåp tillbommad dörr.
Dessa rum voro avsedda att uthyras åt
studenter och deras gelikar. Under 1840-
talets första år finna vi därstädes inhyst
en ung man, som fyllde en lika viktig
roll i universitetsstadens sällskapsliv som
de poetiska värdinnorna: det var musikern
och esteten, fil. magistern och sånganfö-
raren Jakob Axel Josephson.
Det omnämnda skåpet, som så diskret
skilde ungkarlsdubbletten och jungfrubu-
ren åt, var endast en fiktiv gränsmur, den
förtroendefulla vänskap som etablerats mel-
lan hyresgäst och värdfolk visste ej av
några skrankor. Även om den förre mås-
te ta en liten omväg genom farstun för
att komma in i våningen bredvid, kunde
han vara säker på att passagen alltid var
fri till Knösarnas små förmak, liksom till
deras hjärtekamrar. 1 grannarnas på Kungs-
ängsgatan privilegierade krets var den
mörklagde, komponerande och poetiseran-
de magistern upptagen som självskriven
medlem, värderad och avhållen i det per-
sonliga umgänget, saknad när han drog
sina färde.
Hur betydelsefull för Josephsons hela
utveckling var icke den förtroliga gemen-
skapen med detta själfulla grannskap! Där
genomlevde han sin ungdoms rikaste fröj-
der, där dess djupaste smärta. Men även
denna förljuvades av den balsam, som
vänskapens och sympatiens lena hand för-
stod att gjuta i såret.
Naturligen rymde grannskapets krönika
åtskilligt romanstoff, och en romanhjältinna
fanns, utrustad med en sådans hela ro-
mantiska charm. Det var icke Thekla,
fru Alidas poetiska och eteriska dotter,
hon har väl vetat gömma sin roman inom
eget bröst och självmant tillmätt sig vän-
innans och tröstarinnans sekundära roll,
nöjande sig med att vara den ”Frau Min-
netrost”, som fann sin lycka i att för-
sjunka i andras glädje och sorger som
om de varit hennes egna. Nej, för att
finna hjältinnan måste vi gå över till gran-
nens och söka rätt på ägarinnan till den
ljuva stämman, vilken ibland om sommar-
aftnarna, när fönstren stodo öppna, kunde
väcka den dåsigt slumrande Kungsängs-
gatan med makten av sitt välljud. Sång-
erskans namn är för de i Uppsalas musi-
kaliska historia initierade lätt gissat: Ava
W r a n g e 1, överstinnans systerdotter.
Vilken klang blott i namnet!
Ava Wrangel, vilken beskrives som lika
god, naturlig och älskvärd som hon var
vacker och talangfull, hörde till de unga
kvinnor, vars öde det var att krossa många
mäns hjärtan. Hennes okonstlade behag
och sällsynt sympatiska stämma verkade
oemotståndligt förtrollande på manliga
åhörare.
Den intressante unge Byron, Gluntar-
nes skald, hade även han en gång varit
under förtrollningen. Ava till ära lät han
ofta sin lyra tona, ja är det ej hennes bild
man gärna vill identifiera med det flick-
ideal, som i så elegiska toner besjunges
i ”Magisterns flamma”?
O! ”var du är, jag frågar flyktig vorden”,
Skönaste hägring pä min ungdoms himmel !
Flydde med dig ock hoppet bort från jorden
Följer dock minnet mig i världens vimmel.
Ack, men addio,
Idolo mio!
Ej en ton mer sjunger jag om dig.
Ty jag fruktar, att den gamla gnistan
Lever under askan än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
