- Project Runeberg -  Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 /
393

(1914-1915)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

393
HERTHA
små förmak. ”Kotteriet”, den studenti-
kosa kamratkrets, för vilken Wennerberg
angav tonen liksom Josephsons taktpinne
gjorde det inom ”Lilla sällskapet”, var här
upptaget som eget barn, och de förtroliga
dopnamnen Gunnar, Richard, Julius, Theo-
dor, Herman, Axel, Adrian, Reinhold, och
vad kotterimedlemmarna allt må heta, vilka
utan vidhängande akademiska titlar sväva-
de i luften i denna annars uteslutande åt
det feminina elementet helgade värld, ta-
lade om ett umgänge ej blott inskränkt
till festtillfällen utan till det intima var-
dagslaget.
Dit hörde givetvis andra äldre och yng-
re akademiska medborgare, de senare i
synnerhet talrikt representerade. Bottiger,
inte som de ovanuppräknade en av de
uppgående stjärnorna, utan en redan
i zenit klart strålande planet; Ribbing, fi-
losofen och skeptikern, vilkens världs-
åskådning, synnerligast i fråga om begrep-
pet nästan, av kretsens unga damer helt
ohöviskt brukade stämplas med epitetet:
skvalleraktighet ; Sundberg och Beckman,
svenska kyrkans blivande stödjepelare, kraf-
tigt höjande sina stämmor när det gällde
i sång eller tal hävda det unga Sveri-
ges ära. — Nej, här må vi stanna, hän-
visande till historien och universitetskata-
logen. Allt som allt ett högt begåvat,
intressant och harmoniskt släkte, varpå det
för en senare långt mer orosfylld och
komplicerad tidsålder skulle bli en vila att
tänka tillbaka.

*


Ändå, hur väl har ej ”Gluntarnes”
skald förstått att gripa stämningen, då han
besjunger ett ”Arkadien” som varit och
farit! Vid den åsyftade tiden förnams
även här tecken till upplösning. Ett då,
ej ett n u var det tidsbegrepp, som t. o.
m. av de unga vemodigt började förbin-
das med de skönaste och lyckligaste Upp-
salaåren.
Examens- och framtidsfunderingar verka
distraherande på kotteriets glada bröder
och kamratmötena bliva sällsyntare; inom
familjerna göra på olika sätt de skingran-
de tendenserna sig märkbara, ja, allför-
enaren musiken börjar också den att svika.
En halssjukdom tvang för en längre tid
Ava Wrangel till absolut tystnad, och när
stämman återkommit, stod hon själv i be-
grepp att försvinna. Agnes Geijers mu-
sikaliska intressen hade för tillfället fått
vika för de mer personliga, den egna kär-
leksromanen. Först och främst var det
sånganföraren-kapellmästaren, som fällde
kommandostaven.
Med svidande hjärta hade magister Jo-
sephson en vacker dag mot vårsidan sagt
upp sin kära dubblett hos de små Knö-
sarna. Han ”ville bort, långt
bort!” Tanken på utkomsten måste ock-
så tagas i betraktande, och en erbjuden
privat musiklärarpost på en egendom i
Östergötland antogs därför beredvilligt.
Midsommardagen 1843 lämnade han
Uppsala för en längre tid, ”kanske för en
mycket lång tid!” skriver han i sin dag-
bok, tilläggande: ”Det är gott att sakna
djupt, man äger då något, är verkligen
rik. Knösens så ömma, så varma, så del-
tagande! Jag lämnade ett kärt hem. Ännu
i fönstret hos grannarna en avskeds-
skymt!” — — — —
Lotten Dahlgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herthatid/1914/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free