Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ÅRGÅNG 15 DECEMBER 1914 HÄFTE XX
Under de evi
o
tskilliga hittills av flertalet godtagna
begrepp torde efter världsbrandens
stora förvandlingsprocess befinnas ha un-
dergått en betydande revidering.
En av tidens märkliga andar, Rabind-
ranath Tagore, har kort före krigsutbrot-
tet i ett föredrag (vid en kongress i Ro-
chester, New York) utvecklat sina tankar
om raskampen som världens största pro-
blem, vilket alla tider igenom väntat på
sin lösning genom erfarenhet.
Det fanns en tid, säger han, då bristen
på samfärdsmedel vållade, att åtskilliga
raser och nationer levde i avskildhet, och
i följd härav fingo deras sociala lagar
och inrättningar lokal karaktär. På trång-
hjärtat sätt voro de rasvänliga och främ-
lingsfientliga. Folken hade sällan tillfälle
att anpassa sig efter utomstående. Stötte
de samman med främmande, grepo de
till våld, förenklade problemet till det yt-
tersta genom att utrota främmande ele-
ment eller fullständigt uppsuga dem i sig.
Ännu äro människorna belastade med
århundradens arv av misstro mot alla
främlingar, en misstro som inte är något
annat än djurets primitiva instinkt. Träda
de i förbindelse med ett folk, som står utan-
för deras sociala gränser, så ha de allt-
jämt kvar inom sig denna lurande vild-
het, som vid ringaste utfordran bryter
fram. Deras andliga öga är inte så in-
rättat, att de kunna rätt förstå främlingen.
De giva sig den största möda att bevisa
ga stjärnorna.
överlägsenheten i egen religion och filo-
sofi och vilja icke erkänna, att sanningen,
just emedan hon är sanning, måste visa
sig i olika dräkt inom olika länder och
att just själva sökandet, vilken form det
än har, är det enhetliga i mångfalden,
den basis för enighet, på vilken kan byg-
gas vidare till kärleksfullt förstående.
Denna blindhet är resultatet av en iso-
lerad uppfostran, som gör människan
oduglig för världsborgardömet. Det kan
inte längre fortgå på detta sätt. I den
nya tidsåldern ha människorna genom
naturvetenskaperna och handeln ryckt var-
andra närmare än någonsin och stå nu i
full och levande beröring med historiens
största problem, raskampen. Det har ju
funnits profeter, filosofi och litteratur, som
predikat människosläktets enhet, som givit
större synpunkter utåt än vad de snävt
begränsade folktraditionerna och vanorna
förmått. Men tills nu har mänskligheten
endast lekt med broderskänslan för alla,
som barnet leker med sin docka. Detta
lekande har visat sanningen i en känsla,
som är människohjärtat medfödd, men
som hittills icke ägt real motsvarighet.
Men nu är lekens tid förbi och det som
nu gömmes i känslan är ett tungt an-
svarsmedvetande.
För varje människa har den mänskliga
världen vidgat sig på ett sätt, varom man
förr ej vågat drömma. Att vi ej voro
förberedda på det ändrade sakläget träder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
